Lean på gott och ont
Kvalitet Begreppet Lean väcker alltid starka reaktioner. Vissa bär på dåliga erfarenheter. De berättar om satsningar som bara kommit halvvägs, där man med stor entusiasm gjorde sina 5S-projekt, men där ledningen sen tappade intresset och Lean byttes ut mot något annat. Andra är helt lyriska.
Begreppet Lean väcker alltid starka reaktioner. Vissa bär på dåliga erfarenheter. De berättar om satsningar som bara kommit halvvägs, där man med stor entusiasm gjorde sina 5S-projekt, men där ledningen sen tappade intresset och Lean byttes ut mot något annat. Eller där halva arbetslaget fick gå efter att verksamheten ”Leanats”. Ofta nämns också stress, minskad arbetsglädje och lägre självbestämmande i samband med dåliga erfarenheter av Lean.
Andra är helt lyriska. De vittnar om ett helt nytt engagemang, om förbättringar i stort och smått, om en lugnare arbetsmiljö med färre brandkårsutryckningar. De säger att de som misslyckats gjort fel, att de inte fattat grejen.
Båda bilderna är förmodligen sanna. I en studie som presenteras i detta nummer av tidningen har två forskare gått till botten med frågan om införandet av Lean har en positiv eller negativ inverkan på hälsa och arbetsmiljö. Blir det stressigare? Får medarbetarna en högre press på sig eller är det snarare tvärtom, att motivation och arbetsglädje ökar?
I jakten på svaret lyfter forskarna fram en viktig insikt – Lean i sig är varken bra eller dåligt. Det som påverkar effekterna på arbetsmiljön handlar om helt andra saker. I allt förändringsarbete gäller det att hitta balansen mellan krav och resurser och att ha ett hälsofrämjande fokus i de förändringar man gör. Kortsiktig effektivitet eller kostnadsbesparingar är aldrig en framgångsrik väg.
Resultatet gäller förstås inte bara Lean. Det är inte metoden i sig som gör att man lyckas eller misslyckas, utan sammanhanget. Och här är den gamla sanningen ”ledningens engagemang” helt avgörande.
