5 starka skäl till att innovationskraft kräver standarder

Innovations-washing en fara

Innan hon kom till Sis arbetade Elisabet Spross som innovationsledare på Sweco. Även då satt hon med i Sis kommitté för innovationsledning och arbetade med att bygga upp innovationsprocesser ihop med kunder. Om man saknar struktur eller standardiseringar under innovationsprocesser hamnar man snabbt fel, upptäckte hon.

– De vanligaste missarna är att man satsar väldigt mycket pengar på arbete som inte leder någonstans. Exempelvis olika typer av innovationsworkshops, idéinsamlingsportaler eller hackathons. Då får man ingen avkastning för sina investeringar för att man bara ha en mängd idé som ingen ska bedöma eller föra vidare, och med det uppstår risken att människor kan börja uppfatta innovation som något negativt, säger Elisabet Spross.

Hon har sett hur vissa företag bjuder in medarbetare till att komma med förbättringsidéer och så får man in jättemånga idéer men så finns det ingen budget för att utveckla idéerna, eller ens något tänk kring hur man kan ta idéerna till marknaden och skala upp dem.

– Då har man uppmuntrat medarbetare till att driva innovation men så ekar det tomt när man väl har skickat in sina förslag. Jag brukar prata om innovation washing inom både offentlig och privat sektor. Många pratar om att de arbetar med de här frågorna men när man skrapar på ytan finns det inte så mycket att se där, säger hon.

Tålamod är ett måste

Det är enligt Elisabet Spross väldigt få verksamheter som har ett strukturerat innovationsarbete som sträcker sig ner i alla led. Ofta är det snarare en liten grupp eller i värsta fall en ensam person som har ansvar för innovationskraften, då blir processerna vid sidan av kärnverksamheter.

Ett annar vanligt problem är att verksamheter som gör innovationssatsningar försöker uppfinna hjulet på nytt. Att man gör enstaka insatser på måfå och utan riktning eller uppföljning.

– Man underskattar också tidsåtgången för innovationsprojekt. Det går inte att följa om innovation i en kvartalsrapport så som med övriga verksamheten. Innovationsprojekt behöver ofta testas och pilotas flera gånger och jag tror att många saknar uthålligheten som det arbetet kräver. Man ger det några år och sedan ger man upp, säger hon.

Plocka russinen ur bullen

Innovationsledaryrket är ungt, omkring tio år gammalt – och de senaste åren har det blivit väldigt hett eftertraktat förklarar Elisabet Spross. Nu finns det certifieringar för innovationsledare vilket ökar trovärdigheten hos professionen. Det underlättar också för de upphandlande parternamenar som svart på vitt kan se vilka kompetenser de bör leta efter för att hitta personer som gör verklig nytta. En viktig tumregel är enligt Elisabet Spross att man inte behöver köpa innovationsledningsstandarderna rakt av.

– Alla organisationer ser olika ut och har olika förutsättningar och ekonomi, och eftersom standarderna än så länge bara är vägledande kan man plocka de bitar man själv tycker är mest angelägna. Man kan också använda standarderna som en checklista och se till exempel ”okej vi jobbar jättebra med ledarskapet här men behöver förbättra kulturen”, säger hon.

Hon tror att det inte bara innovationsstandarder som bemöts av fördomar, utan standarder överlag.

– Många har en felaktig bild av dem, och tänker att det generellt är något begränsande. Ärligt talat hade även jag sådana tankar när jag var på Sweco. Jag tror man kan komma ifrån det genom att förenkla vad arbetet handlar om – utifrån in. Inte bara rabbla förkortningar utan beskriva exakt vad det är vi håller på med och syftet med det.