Aktiemarknaden pressar perspektivet

Aktiemarknaden målas ofta ut som det svarta fåret när det gäller företagens allt mer ökande fokuseringen på kortsiktiga vinstkrav. Börsanalytikerna har förväntningar på kvartalsrapporterna och drar blixtsnabba analyser när rapporterna väl offentliggörs. Samtidigt ligger en stor dela av företagens långsiktiga värde i hur de arbetar med kvalitetsutvecklingen av bland annat produkter och tjänster.

– Jag tycker nog att det i stora drag alltid funnits en blandning mellan ett kortsiktigt och ett långsiktigt perspektiv, men att fokuset kraftigt svängt under olika perioder, säger Peter Malmqvist.

Telekombranschen ett tydligt exempel

Ett exempel på hur fokuseringen svängt i samma takt som möjligheterna till goda affärer är telekombranschen. Peter Malmqvist menar att för bara två, tre år sedan hade telekombranschen aktiekurser som gjorde att alla ville vara med. Investeringsnivåerna i telekomföretagen var skyhöga och målsättningarna var att bygga så volymmässigt stora kundstockar som möjligt och utveckla fler och fler nya tjänster för att man i ett senare skede skulle vara med och tjäna pengar. Den kortsiktiga lönsamhetsaspekten och kraven på vinst var inte lika tydligt fokuserad.

– Nu lever telekombranschen under förhållanden som gör att de har svårt att locka till sig nytt kapital för investeringar, säger Peter Malmqvist. Därför har nu företagen istället satt fokus på vinstkraven och och drar ner på de mer långsiktiga utvecklingsplanerna. De satsar på att få ut största möjliga vinst av varje enskild kund.

Privatisering orsak till telekombubblan

Kvartalsekonomi är en benämning på det perspektiv som bland annat sätter fokus på kortsiktiga vinstkrav. Svängningen i perspektiv blir ännu tydligare om man blickar tillbaka ännu ett steg. Peter Malmqvist menar att när telekomföretagen var statligt ägda verk så var fokuset nästan enbart på långsiktig utveckling. Investeringarna skedde med jämna mellanrum enligt fastställda program. Men när företagen blev börsnoterade så blev också intresset från allmänheten, som ju blivit aktieägare, ett helt annat.

– Om telekombranschen fortsatt att bestå av statliga verk tror jag aldrig att vi fått uppleva telekombubblan, säger Peter Malmqvist.

Han menar att börsnoteringarna innebar att de tidigare statliga verkens investeringsplaner ökade kraftigt i takt med att börskursen steg och att företagens snabba tillbyggnad av antalet tjänster gjordes i tron att det var det som aktieägarna förväntade sig, men när börskurserna har fallit så har också expansionslustan försvunnit

– På det här sättet är jag extremt kritisk till hur samspelet mellan aktiemarknaden, företagsledningarna och styrelserna har påverkat blandningen av kortsiktigt och långsiktigt perspektiv i företagen, säger Peter Malmqvist.

Bättre långsiktig utveckling utanför börsen

Svängning i fokus mellan korta vinstkrav och långsiktig utveckling som företagen i telekombranschen har genomgått är inte unikt just för den branschen utan samma tendens finns också på ett mer generellt plan. Under de goda tider som gällde under 1990-talets andra halva fanns det enstor mängd riskvilligt kapital som många gånger satsades på utveckling av produkter och tjänster i börsnoterade företag. Snabbaste sättet att få in rikskapital i företagen blev en börsnotering.

– Många av de företag som börsintroducerades under den perioden skulle säkert långsiktigt ha utvecklats mycket bättre utanför börsen. I samma stund som ett företag blir börsnoterat blir fokuseringen max två eller tre kvartal framåt, säger Peter Malmqvist.

För lika snabbt som kapitalet, som är nödvändigt för att utveckla företagen på lång sikt, kommer in genom en börsnotering så drar sig också placerarna ur när företagets resultat inte infrias i den takt som aktiemarknaden förväntat sig.