Joel Rasmussen vid Örebro universitet har undersökt tre industriföretag för att se hur de kommunicerar risker i arbetsmiljön och åtgärder efter olyckor. Men vad som bör betraktas som en risk och vad man ska göra åt risker är långt ifrån självklart. Hans forskningvisar att två olika synsätt krockar.
– Om man ser på risker utifrån ett beteendeorienterat perspektiv kan man säga att någon fick problem med hörseln för att han glömde att använda hörselskydd – ansvaret ligger hos individen. Medan om man ser till arbetsmiljöorienterade åtgärder kan man lösa problemet genom att hitta tekniska lösningar som sänker bullernivån, säger Joel Rasmussen.
Hjälplöshet
En av mellancheferna han pratat med illustrerade hur han tänkte med en roterande maskin som enligt reglerna alltid måste ha skyddsutrustning runt, men om människorna ändrade sitt beteende skulle maskinen kunna vara utan skyddsutrustning. Men Joel Rasmussen menar att människor måste få röra sig på sin arbetsplats.
Eftersom ingen vill anklasgas för slarv användes ett vagt språk och de som råkat ut för olyckor ser ditt eget beteende som orsaken.
– I sämsta fall infinner sig en känsla av hjälplöshet inför arbetsmiljöarbetet, och vissa biter ihop och står ut. Man uttrycker en acceptans för allvarliga risker och framställer sig som en person som klarar av tuffa förhållanden, avslutar Joel Rasmussen.