Är du rädd lille vän?

I en tidigare text med rubriken Är du utnyttjad? menade jag att företag och organisationer inte tillräckligt utnyttjar den analytiska kunskapen som väldigt många av deras välutbildade medarbetare besitter.

Häromdagen fick jag några kvalitetskollegors briljanta slutsats: ”Ingemar, du måste förstå att folk är rädda för ordet statistik, du måste kalla det något annat!”

Men hallå – Rädda?? Vem kan vara rädd för kunskap? Vem kan vara rädd för bra formulerade frågor? Vem kan vara rädd en kritisk hållning till påståenden och slutsatser?

Jag kan förstå att man kan vara rädd för att lämna Iso-träsket, alla andra finns ju där. Visst, det är bekvämt att trampa samma varma gyttja som alla andra och lulla omkring med ett Exel-blad och intetsägande grafer.  

Jag kan också förstå att det kan kännas obehagligt att inte tycka som alla andra, att vara en kamrerstyp som kräver fakta och visar grinighet mot ytlighet och slarv. Nedan finns ett antal konkreta råd som åtminstone lättar bördan.

Men först lite fakta: (låt oss tills vidare ersätta s-ordet med X) De flesta av er som hör X tänker på några kolumner med halvdåliga siffror som någon ska vränga ut och in för att ”…se om du hittar något…”. Det vill säga, ni tittar på processens svans, dess yttersta utpost. Även böcker om ämnet kvalitet betraktar X lite föraktfullt, som en liten pendang, något som (kanske) kan vara bra att ha…

Låt oss för ett ögonblick tänka på några andra scenario:

Ditt företag funderar på en större affärsuppgörelse och man kommer antagligen att ha sin affärsjurist (eller -jurister) hack i häl och som bevakar, värderar och rättar varje steg. Det vore helt otänkbart att vd med kompisar fixar allt och låter sin jurist ”fila lite” några timmar före undertecknandet med motparten.

På samma sätt skulle företagets chefsekonom vara tidigt med då de finansiella musklerna utsättas för belastning.

Men hur ofta har någon sett att en person med X-kunskap kallats in tidigt i en designprocess, i en testprocess, i en beslutsprocess eller dylikt? Hm…

Detta beror ju inte ovilja utan bara okunskap: ”Vad kan egentligen en X-kunnig tidigt tillföra design-, test- eller beslutsprocessen?”. Well, fråga!

Några råd som motverkar X-rädsla

• Lär dig – och andra – att rätt formulera krav och mål. Dessa ska kunna värderas med formella metoder. ”Livslängden ska vara minst 1500 h” bör ersättas med ”X%-percentilen ska vara 1500 h” betyder att högst X% av produkterna får ha livslängd mindre än 1500 timmar.

• Välj mätvariabler med omsorg. Skaffa dig grundläggande kunskap om mätvariabler, både kontinuerliga (tid, tjocklek, hårdhet) och några diskreta (antal felaktiga i ett parti, antal avbrott per timme) samt deras fördelningar.

• Formulera noga vad ni vill bevaka, studera, följa upp hos en mätvariabel: Median? Medelvärde? Percentiler? Variation?

• Ifrågasätt alla grafer – speciellt de som har tid på X-axeln och procent på Y-axeln och med mängder av olikfärgade linjer, heldragna, streckade, etcetera.

• Bli vän med slumpen – lär dig att simulera data. Det kastar ljus på en beslutssituation och du kan jämföra olika alternativ. Det är snabbt, det är gratis och det är lärorikt.

• Ta bort floskler och lånade ord som ingen vågar stå för eller förklara.

• Lär dig formeln p*(1 – p)/n, den visar variationen på en beräknad proportion (det tar bara några minuter att förstå dess härledning). Då kommer du att kunna långt mer än de flesta journalister och kvalitetsarbetare (då proportionen är runt 0.5 – vilket den varit i en rad olika val de senaste åren – blir variationen som störst och därmed osäkerheten i uttalande som störst. Visst man kan öka provlotten men vem vill betala?).

• Gift dig, eller åtminstone liera dig med en X-kunnig.

Ingemar Sjöström,
industristatistiker, Ing-stat