Att trolla med begreppen

För ca tjugo år sedan tog kvalitetsrörelsen fart i Sverige. Begrepp som kundorienterad verksamhetsutveckling och offensiv kvalitetsutveckling med termer som kvalitetskontroll, kvalitetsstyrning och kvalitetssäkring fick fotfäste i den privata sektorn. Tolkningen av begreppen, som utvecklades över tiden, var ibland oklar. Misslyckanden och svikna förväntningar skapades samtidigt som andra företag bevisligen nådde framgång.

Synsätten, arbetssätten och verktygen överfördes sedan till den offentliga sektorn via det författarna kallar idébärare. Detta utgör exempel på en överföring av managementidéer mellan samhällssektorer som kallas New Public Management.

I boken beskrivs införandet av ”kvalitetssäkring” inom ”fälten” hälso- och sjukvård samt revisionsbranschen. I hälso- och sjukvården kan detta ses som ett sätt att öka effektivitet och produktivitet i en ”krisbransch”. Idébärare, som har varit viktiga för tolkningen, paketeringen, och spridningen var till stor del Spri, Landstingsförbundet och Socialstyrelsen. Däremot har läkarna inte varit så aktiva. I revisionsbranschen har idébärare och idéanvändare däremot stått närmare varandra. Arbetet har drivits på två arenor, dels den branschinterna, där revisionsbolagen själva agerat, dels den samhälleliga, där Revisorsnämnden agerat som tillsynsmyndighet.

Boken utgör ett viktigt inslag i en kritisk diskussion kring om och hur kvalitetsutvecklingens värderingar, arbetssätt och verktyg ska överföras till den offentliga sektorn. Den ger en ganska bra beskrivning över hur ”kvalitetssäkring” översatts och överförts till de två fälten.

En brist är att boken starkt fokuserar på effekterna på två ”professioner”, läkare och revisorer – ”för vilka de nya kontrollinstrumenten ofta är avsedda”. För mig är fokus på verksamhetens arbetsflöden med dess syfte och resultat, och att påstå att ”kvalitetssäkring” handlar om kontrollformer för yrkesgrupper är fel. Detta kan i sin tur bero på otydligheter i bokens terminologi. Jag är inte ens säker på att det är vad jag (som idébärare?) kallar kvalitetssäkring som diskuteras – därav citationstecknen ovan. Det finns för övrigt få referenser från kvalitetsområdets kärna.

Spriding av idéer av den typ som beskrivs i boken sker ”via en kedja av översättningar som länkas till varandra”. Det är helt klart att översättningen till den offentliga sektorn, liksom införande i den privata för övrigt, varit besvärlig, men det kan ju faktiskt bero på att översättarna och idébärarna inte förstått vad som ska översättas och gjort felöversättningar. Misslyckanden kan ju bero på dålig översättning och implementering snarare än en felaktig grundidé. Kärnan i kvalitetsutveckling är att lära av dessa misslyckanden så de inte upprepas.