Bubbelhoppning – för jaget, laget och samhället

– Vi behöver bygga bryggor mellan grupper och mellan olika perspektiv. Min bok är ett verktyg för att underlätta mötet med dem som tycker och tänker olika från en själv, säger hon.

Först och främst är det viktigt att förstå vilka bubblor man lever i. Och vi snackar inte enbart filterbubblor på sociala medier, utan även geografiska, ekonomiska och sociala bubblor, för att nämna några. Det handlar om att inse vad du omringas av, för att sedan våga spräcka dessa bubblor.

– Man kan börja smått. Har du en granne med åsikter du inte håller med om? Ska du grilla på gården? Exkludera inte, bjud in till samtal!

Perspektivtäta organisationer

Emma Stenströms drivkraft ligger i att minska polariseringen som hon tycker märks av på flera håll i världen idag. Hon håller i kurser och workshops där hon hjälper personer att utveckla förmågor såsom att lyssna, ställa bra frågor och att hantera konflikter för att bli mer inkluderande. Grundläggande förmågor kan tyckas, men förmågor som hon alltför ofta märker att folk saknar.

– Och alla de förmågorna vi övar på är av nytta på personlig nivå, men också i organisationer och i samhället.

Kanske särskilt nyttiga nu när arbetstagare och kunder ställer allt högre krav på organisationer, inte minst vad gäller social hållbarhet, representation och jämställdhet. Emma Stenström menar att fler perspektivtäta organisationer behövs eftersom de i sin tur främjar psykologisk trygghet och innovation. Om man tar fler perspektiv i åtanke så känner sig fler sedda och uppskattade.

Hoppa med omdöme och ansvar

Samtidigt kan man inte bortse från rådande maktförhållanden och strukturer när man bubbelhoppar. De som tar sig an metoden måste också vara medvetna om sina egna privilegier för att kunna hålla en jämlik nivå på samtalet. Exempelvis kan en chef och en medarbetare kanske inte alltid prata på samma villkor. Emma Stenströms studenter har också blivit medvetna om dilemmat med att bubbelhoppa.

– En grupp studenter bestämde sig för att testa bubbelhoppning genom att nattvandra i ett välbärgat kvarter i centrala Stockholm. När de kom tillbaka kände de sig upplyfta av alla möten. Men senare gjorde några andra samma typ av nattvandring i Tensta. Det landade inte lika väl, berättar Emma Stenström, som fortsätter:

– Men här adresseras något centralt! Det finns bubblor, och sen finns bubblor. Bara för att någon jag möter inte lever under samma förutsättningar som jag, ska jag välja att inte prata med dem? Klart att det är komplicerat, men jag tror det är bättre att prata än att inte prata, säger Emma Stenström.

Ska man upplysa andra om att man bubbelhoppar?

– Jag tycker att man får ha omdöme där! Kanske inte. Det här svaret är lite paradoxalt eftersom jag har skrivit en bok om ämnet, men egentligen ska metoden inte pratas om. Man ska göra!