Dags att lämna myrstadiet

I skogen bakom vårt hus finns det en jättelik myrstack. Nu har myrorna gått i vila för vintern, men på sommaren täcks stacken av ett svart myller. Jag fascineras ibland av myrornas frenesi, hur de springer på och omkring varandra, och hur stigarna kring myrstacken trafikeras av myror på väg till eller från stacken. Alla verkar veta exakt vad de ska göra, men ibland undrar jag om de bara springer fort och egentligen inte har en susning om vad de håller på med.

Jag tror att vi ofta springer på som myror i en myrstack, utan koll på hur vår del i verksamheten jackar i andras arbete och blir en del av en helhet. När vi i det här numret skriver om helhetstänkande är det utifrån ett verksamhetsstrategiskt perspektiv, att utforma vårt arbete utifrån det som är rätt för kunden. Det låter enkelt, men i verkligheten faller vi ofta tillbaka i funktionstänkande där det är min avdelning, mina resultat och min budget som styr arbetet. Inte processen. Inte vad som är bäst för helheten.

Vi har helt enkelt svårt att bryta oss loss från de gamla funktionsorienterade arbetssätten. Det kräver ett nytt sätt att jobba där vi måste samarbeta och sätta oss in i hur andras verklighet ser ut. Och kanske ett nytt sätt att fördela resurser och mäta resultat.

Visst funkar det för myrorna. De bär hem mat och bygger på sina stackar. Men i vår verklighet räcker det inte. Förutsättningarna och behoven förändras hela tiden och att jobba hårt är inte detsamma som att vara effektiv. Genom att lyfta blicken och förstå vår verksamhet utifrån helheten kan vi få upp ögonen för hur arbetssätten kan bli bättre för både organisationen och kunden. Först då kan vi lämna myrstadiet och springa rätt istället för fort.