Blockkedjor är en digital teknik som utvecklats för att kunna överföra information på ett snabbt och säkert sätt.
Därför är blockkedjor ingen succé inom offentlig sektor
Digitalisering
Den digitala tekniken med så kallade blockkedjor har inte blivit den stora succé som många förväntat sig. Trots fördelarna befinner sig många projekt inom offentlig sektor, bland annat i Sverige, fortfarande på experimentstadiet, visar en ny OECD-rapport.

Någonting är fel
Läs vidare – starta din prenumeration
- Tillgång till vår digitala Premium-tjänst om bättre verksamhetsutveckling.
- Sex papperstidningar om året med tydligt fokus på kvalitetsarbete i Sverige.
- Kontinuerligt nya aktuella erbjudanden av mervärden.
Tekniken, som har sitt ursprung i handeln med kryptovalutor som bitcoin, kan närmast beskrivas som en decentraliserad databas där alla parter i kedjan delar på informationen. Det finns alltså ingen central huvuddator som har kontroll över informationen – informationen finns istället lagrad på många datorer i ett öppet, distribuerat system som visar alla händelser och transaktioner.
Det ger transparens och spårbarhet samtidigt som det eliminerar risken för manipulation – om någon försöker ta bort eller ändra en transaktion finns den ändå kvar hos de andra i kedjan.
Inom offentlig sektor kan tekniken användas för att både säkra och förenkla arbetet med till exempel fastighetsregister, patientjournaler, valutatransaktioner, bekräftelse av id-handlingar och elektronisk röstning.
Orealistiska förväntningar
Men trots att många experter beskrivit blockkedjetekniken som revolutionerande går utvecklingen inom offentlig sektor långsamt, enligt en färsk OECD-rapport som utvärderat ett hundratal blockkedjeprojekt i länder som Sverige, Belgien och Nederländerna.

– Hypen har lett till att organisationer inom offentlig sektor ofta närmat sig tekniken med både osäkerhet och orealistiska förväntningar, säger Juho Lindman, docent vid Göteborgs universitet och huvudförfattare till rapporten.
En annan förklaring som Juho Lindman pekar på är kopplingen till kryptovalutor som bitcoin och de investeringsbedrägerier som människor över hela världen blivit utsatta för. Trots teknikens stora potential har det påverkat attityden.
Lantmäteriet pionjär
En svensk myndighet som tidigt inledde ett storskaligt test av blockkedjor var Lantmäteriet. 2015 startades ett pilotprojekt med en blockkedjelösning för överlåtelser av fastigheter – en process som annars är svår att överblicka och förenad med höga kostnader. Målsättningen var att visa på möjligheterna med tekniken som stöd i processen.
Projektet avslutades enligt plan 2018 – trots att det nådde sitt initiala mål och tekniken i många stycken visade sig användbar för ändamålet.
– Det som förhindrat en fullskalig implementering är lagstiftningen som ännu inte tillåter digitala handlingar vid fastighetsöverlåtelser. Ett annat bekymmer handlar om ledning och styrning. Blockkedjetekniken bygger på ett distribuerat system, vilket går stick i stäv mot den centraliserade styrning av systemen som vi har i Sverige, förklarar Mats Snäll, chef för digital utveckling på Lantmäteriet.
Andra tekniska lösningar
I rapporten pekar författarna till en rad orsaker till att varför blockkedjetekniken inte blivit den förväntade succén. Det handlar bland annat om brist på kunskap, budget och prioriteringar.
Därmed inte sagt att blockkedjetekniken är den enda tekniska lösning som kan användas för att effektivisera och säkra informationshanteringen inom offentlig sektor, menar Juho Lindman.
– När det kommer till frågan om att börja använda blockkedjor inom offentlig sektor måste beslutsfattare också fråga sig om de problem man försöker lösa endast kan ske genom denna teknik. Kanske finns det andra fullgoda tekniska lösningar innan förståelsen och tekniken kring blockkedjor har mognat. Med rapporten försöker vi skapa en bättre förståelse för tekniken och hjälpa tjänstemän att ta fram bra beslutsunderlag och se kritiskt på användningen, sammanfattar Juho Lindman.