De kämpar mot cementerad dumhet – ”Måste ta eget ansvar”

– Väldigt mycket resurser pumpas in i olika samhällsinstanser men det verkar aldrig riktigt räcka. Man pratar då om att resurserna måste ökas ännu mer eller att styrningen måste bli bättre – men ofta räcker det kanske med att den enskilde tänker till. Vad gör vi egentligen och varför?, säger Mats Alvesson.

Han är professor i företagsekonomi men också disputerad inom psykologi. Vid bland annat University of Bath och Lunds Universitet forskar han inom organisationspsykologi. Han menar att människor i allt för stor utsträckning blint följer direktiv och gör som alla andra, även då vi tror att vi tar självständiga beslut. Stella Cizinsky är verksamhetschef vid Universitetssjukhuset i Örebro, överläkare i kardiologi och debattör inom sjukvårdsfrågor. Tillsammans driver de en kamp mot överdriven byråkratisering. Hon har arbetat nästan hela sitt yrkesliv inom offentlig sjukvård, oftast vid större universitets eller länssjukhus och sedan 2005 som chef.

När byråkratin tar över

Mats Alvesson tror att nya titlar, visioner och betydelselösa policydokument – och ledningar som satsar på kvantitet snarare än kvalitet – blir på bekostnad av gemene medborgare. Problemet syns inte minst inom vården där köerna växer.

De lyfter ett exempel där man i Västra Götalands-regionen kollade på bemanningen mellan 2001 och 2021. Antalet anställda inom administration hade gått från 3900 till 5900. Samtidigt hade antalet undersköterskor och sjuksköterskor inom regionen minskat, från 52 procent till 39 procent av de anställda.

– Det handlar inte bara om att sjukvårdspersonalen relativt sett minskar. Fler byråkrater skapar också mer byråkrati för sjukvårdsarbetarna. Resultatet av detta blir ineffektivitet och minskad motivation, säger Stella Cizinsky, och tillägger att det finns ett stort utrymme för att låta sjukvårdsutbildad personal återgå till patientarbete.

Sjukvården extra utsatt

Sjukvården är ett område som är notoriskt svårt att styra. HR, kommunikation, miljö- och säkerhetsfrågor har fått ett större utrymme än tidigare. Allt som är vid sidan av det faktiska patientuppdraget sväller lätt kostnadsmässigt, men det ska bekostas med samma pott som också bekostar kärnverksamheten.

– Det blir alltså en hel del påbud som måste utgå när man i allt större utsträckning fokuserar på ramarna istället för innehållet. Det är tydligast inom sjukvården för att den utgörs av stora komplexa system – men även inom polis, skolväsendet och socialtjänst ser vi detta, säger Mats Alvesson.

Lallande positiv är idealbild

Boken Dumhetsbekämpning är en fristående del i en dumhetstriologi som Mats Alvesson har skrivit om feltänk i offentlig sektor och näringslivet. De föregående böckerna heter Extra Allt – när samhälls- och människoförbättrandet slår tillbaka och Dumhetsparadoxen. På frågan om huruvida böckernas något hårda anslag riskerar att slå fel ut hos målgruppen svarar Mats Alvesson att det i sådana fall är en del av problemet.

– Så är vår samtid. Man ska vara lallande positiv till en utveckling som är kontraproduktiv sett till uppdraget. Och det är ju inget annat än dumt? Vissa verkar tro att det är illojalt att tänka fritt snarare än att hålla sig till reglementet.

Mats Alvesson och Stella Cizinsky tror att problematiken bottnar i konformism och ångestminimering. Det känns mer bekvämt att bara bocka av det som står på ens att-göra-lista än att vara visselblåsare och rikta strålkastaren mot exempelvis resursslöseri.

– Verksamheter som arbetar med människor har uttalade krav på en övergripande positiv människosyn, ramar för godkänt beteende och fraser av typen ”patienten har alltid rätt”. Kritik av meningslösheter kan därför vändas mot den som ifrågasätter, vilket skapar en tystnadskultur som grundas i förment goda värderingar, säger Stella Cizinsky.

Starta med inventering

Ofta är den svaga länken någon som har ett särintresse för att skapa nya strategier, sammankomster och styrdokument. Om man börjar ifrågasätta sin kollegas eller chefs största passion riskerar man att få en fiende, förklarar Mats Alvesson, och det är något som de allra flesta av oss gärna undviker.

Den viktigaste åtgärden i dumhetsbekämpning är att göra en gemensam inventering i form av exempelvis ett seminarium på arbetsplatsen.

– Frågor som ska besvaras där är vad av allt det vi fyller våra dagar med är relaterat till vår kärnverksamhet? Fyller den någon konkret funktion? Vem gynnas av den här policyn eller den här rapporteringen?, säger Mats Alvesson.

Felaktig förklaringsmodell

I förlängningen riskerar den ”funktionella dumheten” leda till ett urlakat välfärdssystem där allt fler kontrollinstanser- och inspektioner skapas för att säkerställa att regler efterföljs, samtidigt som pseudo-aktiviteter på arbetsplatser ersätter aktiviteter som ger faktiskt nytta för användaren.

Vissa hänvisar till politiken som den enda förklaringsmodellen till samhällsproblem. Det är inte heller logiskt, menar författarduon.

– En välfungerande demokrati går inte ut på att alla medborgare ska vara lydiga. Man måste fortfarande ta eget ansvar över samhällsutvecklingen. Inte ens den mest korkade politikern menar att poängen med en specifik verksamhet ska vara att följa regler, poängen ska vara att den fungerar bra, avslutar Mats Alvesson.