Det som mäts blir gjort, på gott och ont
Förändringsarbete För en tid sedan insåg jag (återigen) att konditionen började svikta obekvämt mycket. Jag stannade helt enkelt lite för gärna i soffan. Så, vad göra? Jag anmälde mig till två motionslopp, några månader framåt i tiden.
I målet ingick att kunna springa hela milen, och dessutom på en viss tid. Helt klart så kallat SMART målformulering. Därefter lade jag ambitiöst upp en plan för att nå målet. Varenda steg loggades av löparappen där jag kunde följa framdriften. Vad kunde gå fel?
Träningen hölls mycket riktigt i och en dag gav jag mig som vanligt ut med tacksamma ben och bra musik i öronen. En skillnad var kanske att benen kändes lite extra laddade medan telefonens batteriindikator visade närapå rött.
Jag joggade tappert på, tills musiken plötsligt bröts. Telefonen var död. Jag fuskade till mig lite andhämtning medan jag kollade om det verkligen stämde, och insikten drabbade mig omedelbart: De framförliggande kilometrarna skulle inte räknas ett dugg. Jag joggade vidare, lite mindre engagerat. Jag bestämde mig till och med för att gå korta sträckor – det skulle ju inte påverka snittiden i mina tabeller.
Det vi mäter och följer upp påverkar våra beteenden, något som ju till och med anses vara en av huvudpoängerna med just uppföljning. Det som mäts hamnar i fokus, prioriteras och blir gjort. Men det kan också innebära att uppföljningen får större betydelse än det högre målet bakom den. Att informationen används mer för att bevisa vad vi gjort än förstå vad vi behöver göra annorlunda. Att vi missar möjligheter som också skulle ta oss mot målet men som inte råkar synas på mätlistan.
Säg att jag istället hade förmått mig själv att motiveras av det verkliga syftet med min träning, det faktum att jag vill ha ett friskt och hälsosamt liv, och följt upp mina resultat i relation till det. Konditionstester, hälsoundersökningar – mindre frekvent men minst lika viktigt.
Om relationen till mig själv som kund hade varit mindre av ett prestationskontrakt (med förhållningssättet att slira där det finns utrymme) och mer baserat på frågan vad som egentligen är viktigt.
Kanske hade pulshöjning även i pulkabacken plötsligt fått ett annat värde? Och det är inte helt osannolikt att jag under nämnda löprunda hade slagit mitt personliga rekord.
