– Vid interiör design tas lukter ofta bort, eftersom de anses vara ett problem. Jag undersöker hur lukter kan inkluderas i våra inomhusmiljöer. Det är viktigt att det görs eftersom luktsinnet, på ett sublimt sätt, ger oss värdefull information om omgivningen, säger hon och fortsätter:
– Utan lukter tappar vi också kopplingen till människor, platser, händelser och minnesvärda stunder som annars skulle ha skapat en familjär känsla, fått oss att känna oss bekväma och därmed må bra.
Nytt med doft
Att fokusera på doft som material är något helt nytt inom det här forskningsfältet. Jyoti Kapur tycker att det finns ett behov av att inkludera icke-visuella designmaterial, som lukter, i högre designutbildning och yrkesverksamhet, eftersom de är viktiga för den totala designupplevelsen.
– Men hittills har vi saknat grundläggande förståelse för lukter som material, vad som utmärker dem och hur man därmed kan designa med dem, konstaterar Jyoti Kapur.
Det är en förståelse som hon genom sin avhandling On the Textility of Smell in Spatial Design vill bidra till att öka. Syftet med avhandlingen är att undersöka lom man med hjälp av textilier och luft, fuktighet och temperaturer kan förmedla dofter i mikroklimatzoner inomhus.
Resultatet visar att faktorer som fuktighet eller värme kan spela stor roll för upplevelsen av dofter eftersom det påverkar hur doft fördelas i ett rum. Det har även visat sig att textilier har en god förmåga att absorbera lukter. En slutsats är att inomhusmiljöer inte bara kan designas med färger, mönster och textilier, utan även luktuttryck – som tillför ytterligare en betydelsefull dimension för designupplevelsen.
Ta fram nya material
Jyoti Kapurs forskning banar nu väg för vidare tvärvetenskaplig forskning bland annat vad gäller att ta fram material som kan absorbera och sprida dofter.
– Jag hoppas på en utveckling av de här koncepten så att vi inom textildesign framöver kommer att ha valmöjligheten att skapa olika luktatmosfärer i inomhusmiljöer. Och därmed bidra till en positiv helhetsupplevelse, avslutar Jyoti Kapur.
publicerad 4 februari 2021