Kamrateffekten underskattas i arbetet för likvärdig skola

Sverige har individfokus

I den internationella skolforskningen finns ett stort fokus på kamrateffekter och gruppsammansättningar, men mycket mindre så i Sverige. Den internationella forskningen om kamrateffekter visar att elever gynnas av att gå i en klass med mer högpresterande elever. I Sverige har man lutat sig tillbaka på gamla meriter menar Pontus Bäckström.

– I och med att vi i någon mån har lyckats, för att vi står oss relativt bra internationellt, så har man framhävt lärarnas betydelse. ”Titta här! Lärarnas kompetens eller undervisningsskicklighet har visst haft god effekt”, men det är ju bara upp till en viss nivå man kan dra den slutsatsen, säger han.

Avhandlingen visar att det finns ett tak för hur stor betydelse den enskilde läraren har för den enskilde eleven. Att en elev uppfattar att läraren är tydlig i undervisningen och bidrar med hjälp har ett samband med högre elevresultat, men dessa läraregenskaper väger inte upp de negativa effekter som klassammansättningen kan ha på elevers resultat.

Försämrad självbild i kåren

De negativa effekterna handlar både om studiemiljön i klassrummet men också – vilket hittills har varit ganska outforskat – hur läraren påverkas av klassammansättningen.

– När man ser resultaten och betydelsen av kamrateffekten så blir det tydligt hur orättvist det är att tillskriva lärarens insatser störst betydelse, säger Pontus Bäckström.

Han tror att det faktum att samhället och politiken lägger stort ansvar för elevresultaten på lärarna, är en bidragande faktor till att yrkeskåren är den med störst arbetsrelaterad psykisk ohälsa.

– Jag har gjort en annan studie som fokuserar på lärarnas arbetsmarknad. Den visade att de lärare som mår sämst lider av så kallas samvetsstress och etisk stress, för att de ser att det finns elever som behöver extra resurser men att de inte kan erbjuda dem det, säger han.

Åtgärd: Tillfälling uppdelning

Pontus Bäckström tror att en viktig åtgärd skulle vara att återinrätta så kallad allmän och särskild kurs, så som det såg ut innan den stora skolreformen i början av 90-talet.

– Det avvecklades i Sverige för att man föreställde sig att det skulle fungera att ha alla elever på samma ställe med samma lärare oavsett förkunskaper. Jag tror att svensk skola skulle vinna på att gruppera klasserna mer. Alltså inte en permanent uppdelning, utan med en tydlighet att det sker utifrån tillfälliga behov, säger han.

I praktiken skulle det gå till så att man inventerade skolklasserna i en viss årskull för att se vilka som behövde mer stöd i exempelvis matematik för att förkunskaperna är lägre respektive högre än elevsnittet, och sedan anpassa undervisningstillfällen utifrån dessa grupper.

– Nästa steg är att göra den här forskningen i en longitudinell studie, och gärna en större jämförande internationell studie. Då skulle vi kunna se svart på vitt vad det är vi gör som är bra och vad som inte fungerar, avslutar han.