Förbättringsarbete kräver större helhetsperspektiv

– Tyngdpunkten ligger på offentlig sektor, men samma resonemang är även applicerbart på privata organisationer, säger han.

Ingen äger processen

I sin forskning har han bland annat tittat närmare på sjukskrivnings- och rehabiliteringsprocessen. Det är en process som kännetecknas av att flera olika aktörer kan vara involverade – Försäkringskassan, hälso- och sjukvården, men i vissa fall även arbetsförmedling, socialtjänst och arbetsgivare.

– Typiskt för en sådan process är att den inte har någon naturlig hemvist hos någon av parterna. Det finns ingen som äger hela processen, förklarar Daniel Gyllenhammar.

Traditionellt förbättringsarbete har som utgångspunkt att skapa större värde för dem verksamheten är till för, normalt kunden. Det är kunden som definierar vad som är kvalitet. Men vem är kund i till exempel sjukskrivnings- och rehabiliteringsprocessen, som innefattar flera olika intressenter med delvis olika uppfattning om vad som skapar värde?

– Den som är sjukskriven blir förstås nöjd om Försäkringskassan beviljar önskad sjukersättning. Samtidigt gäller det för Försäkringskassan att värna om samhällets intresse genom att upprätthålla rättvisa i systemet och undvika slöseri med skattepengarna, säger han.

Krävs systemperspektiv

Enligt Daniel Gyllenhammar rymmer förbättringsarbete i sammanhang med flera olika aktörer och organisationer inblandade särskilda utmaningar. En förbättring som genomförs i en del av kedjan kan till och med innebära en försämring i en annan del.

Det som krävs för att förbättringsarbetet inte ska slå snett är därför ett systemperspektiv hos alla inblandade parter. Läkaren som skriver ett sjukintyg måste fundera på de konsekvenser som kan uppstå hos till exempel Försäkringskassan.

– Alla som är inblandade vill nog i grund och botten väl, men har svårt att se helhetsbilden. Man försöker optimera sin egen process, men inser inte att det kan leda till suboptimering hos andra, säger han.

Ta hjälp av kvalitetsprofessionen

Daniel Gyllenhammar rekommenderar att man som förbättringsledare tar hjälp av kvalitetsprofessionen för att vidga horisonten. Inom kvalitetsområdet finns många metoder och tankesätt som kan adressera systemperspektivet.

– Forskning inom offentlig sektor kommer ofta från områden såsom statsvetenskap och ”public policy”. Men nu börjar det dyka upp mer av ”service management” och ”quality management”, som vanligtvis fokuserar på privat sektor. Det bådar gott och visar att det finns en poäng för organisationer inom offentlig sektor att snegla på forskningsområden inom andra discipliner, säger han.

Risker med tillitsbaserad styrning

Däremot kan det finnas en risk för att den utveckling som går mot tillitsbaserad styrning går stick i stäv mot behovet av systemperspektiv, menar han.

– Problematiken är att tillitsbaserad styrning sätter ännu större fokus på att föra kraften tillbaka till professionen – att individen får större mandat att styra och förbättra på egen hand. Det är i sig bra, men om det går för långt finns en risk att man tappar systemperspektivet. Jag motsätter mig inte förbättringar internt. Men i vissa sammanhang måste man vara öppen för att även ta hänsyn till andra i sitt förbättringsarbete, avslutar Daniel Gyllenhammar.