Läraren om systematiskt kvalitetsarbete: ”Slöseri med tid”

I januari skrev HP Tran en krönika i Vi lärare, i vilken han benämnde SKA som ”rent slöseri med skolpersonalens tid”. Tanken är god, men enligt honom är det dags att se över hur arbetet genomförs.

– Formatet har förvrängts av skolorna, säger han till Kvalitetsmagasinet.

Han tycker att kvalitetsarbetet har blivit synonymt med långa möten och studiedagar i trånga konferensrum där man pratar om sina problem i stället för att adressera dem. Han hade gärna sett att lärarna ägde kvalitetsfrågan i högre grad, och att man hade större tillit till läraren och dennes förmåga att ta itu med problemen i sitt eget klassrum.

– Det är inte bara så i skolan. Det finns de som sitter på en viss position inom olika verksamheter och driver kvalitetsfrågorna. SKA blir väldigt beroende av dem, och dessutom drivs kvalitetsarbetet långt ifrån kärnverksamheten. Helt plötsligt sitter vi i ett konferensrum i stället för att vara i klassrummen. Eleverna kommer inte till gagn av det.

Mindre snack – mer verkstad

HP Tran vill att arbetet ska bli verksamhetsnära. Om läskunnigheten är låg – låt lärarna diskutera lösningar, implementera dem och utvärdera.

– Om lärarna fick äga frågan så hade tiden som läggs på möten frigjorts för resursarbete, säger han.

HP Tran menar också att kvalitetsarbetet bättre skulle reflektera verkligheten om lärarna ägde frågan, eftersom de känner sina elever. Såsom det är idag tycker han inte att SKA tar hänsyn till det kompensatoriska uppdraget. Bakom ett dåligt kvalitetsarbete kan det dölja sig stora utmaningar.

– Elevunderlaget spelar stor roll. Skolor med elever från resurssvaga och icke-akademiska hem löper risken att påvisa sämre resultat, men ska det betyda att lärarna är sämre än de på en skola med goda resultat?

Tål inte att ifrågasättas

Det tog ett tag innan han vågade yttra sig kring SKA. HP Tran funderade över det i veckor innan han satte sig vid datorn. På jobbet bollade han idéen med en kollega som ställde sig frågande till texten. HP Tran blev också rädd över vilken effekt det kunde ha på honom.

– Jag blev rädd över att det skulle påverka min lön.

Men han skrev en krönika på ämnet ändå, och reaktionerna var flera.

– Merparten, nästan allihopa, håller med. Sedan finns det en och annan som tycker att SKA ska vara som det är.

HP Tran säger att han förstår deras ingång. Precis som dem vill han också förbättra skolan – det vill ju alla.

– Så fort man kritiserar systemet så bemöts det med frågan ”Vill du inte förbättra verksamheten?”. Jag vill, men jag tror inte att vi gör det. Bara för det betraktas man som negativ, gnällig eller tjatig. Jag har blivit det, men jag har inte alltid varit det. Jag var snabb på bollen när SKA introducerades, säger HP Tran.

”Ett relativt nytt påfund”

HP Tran ställer sig också frågande till att det systematiska kvalitetsarbetet är lagstadgat. Enligt honom skulle det kunna vara upp till varje huvudman eller rektor hur mycket eller lite tid man ägnar åt SKA.

Men då skulle det finnas skolor som inte alls ägnade tid åt kvalitetsarbete. Är det verkligen ett alternativ?

– Vi hade inte krav på SKA under 90-talet när skolresultaten var som bäst. Det är ett relativt nytt påfund.