Förflyttningen inom offentlig styrning – Svår balansgång mellan reglering och tillit

Sedan Tillitsdelegationens arbete inleddes för sju år sedan har tillitsbaserad styrning och ledning haft stort genomslag i offentlig sektor, men det är inte allt som hänt. 2021 släpptes boken Situationsanpassad ekonomi- och verksamhetsstyrning – Tillit, effektivitet och styrning i vilken Knut Fahlén föreslår en situationsanpassad styrning för att inte skapa inlåsningseffekter. Tidigare i år problematiserades också tillitsbaserad styrning av sex forskare som i stället föreslog tillförlitlig organisering och menade att det var ”ett mer hållbart sätt att hantera välfärdssektorns utmaningar”.

Reglering i bakvattnet

Både Stefan Tengblad och Laura Hartman stod fast vid sina sidor under samtalets gång. Likt påpekat i SNS-rapporten från tidigare i år efterfrågade Tengblad reglering och menade att förutsättningarna för ledare och medarbetare hamnat i skymundan i takt med att tillitsbaserad styrning blivit alltmer populärt.

– Fler ville ha mer vägledning. Vi upplevde mycket understyrning som överstyrning, sade han om forskningsprojektet som SNS-rapporten är baserad på.

Laura Hartman betonade att stöd och reglering var en del av Tillitsdelegationens slutbetänkande.

– Om delen om reglering hamnat i bakvattnet vet jag inte, men det jag märkt är att genomförandet har blivit lite för mycket HR-avdelningens arbete och lite för lite ekonomiavdelningens arbete. Alla måste jobba tillsammans, sade Laura Hartman.

– Vem har sagt att man ska kasta all styrning i papperskorgen? Inte jag, fortsatte hon.

Från ord till handling

I takt med att Tillitsdelegationens arbete slutfördes och de sju vägledande principerna hade tagits fram intog Maria Reinholdsson rollen som kommunchef för Ale kommun. Då hade det beslutats att starta upp tillitsbaserad styrning i kommunen. Men kunskapsunderlaget var tunt och världsläget skulle snabbt komma att ändras.

– Man visste inte vad det var och vart vi skulle med det, sade hon under samtalet på Kvalitetsmässan.

– Och sedan kom pandemin. Det var då vi började man snacka om vem vi gör något för, sade hon under samtalet på Kvalitetsmässan.

Beyond budgeting blev något som Ale kommun började jobba med i stället, för att försöka göra saker enklare och billigare för Ale-borna. Politiken i Ale behöll tillitsetiketten som förhållningssätt, men inte som styrmodell.

I kontrast till Laura Hartman säger Maria Reinholdsson att styrningen inte är en HR-fråga.

– Det är vi som styr och leder. Ansvarsutkrävandet ska vara tydligt. Man ska alltid fråga sig om det vi gör ger leverans, om det blir som vi tänkt oss och om mötet innehåller värde.

Namnsättning – viktigt eller ej?

Under åren som gått har argumenten varit olika, men namnen på styrmodellerna snarlika. Även om Laura Hartman säger att hon gärna hade svarat nej på frågan om namnsättning är viktig så blir svaret nja.

– Det viktiga är att jobba i rätt riktning, men! En erfarenhet från Tillitsdelegationen var att det utifrån ett kunskapsutvecklingsperspektiv fanns ett behov att skaffa sig ett gemensamt språk. Då kan vi inspireras av andra. Samtidigt ska det inte bli en tvångströja eller en förutsättning att få vara med. Det är viktigt för för att vi ska veta att vi pratar om samma saker, sade hon.

Stefan Tengblad höll med, samtidigt som han betonade att det är bra att ta fast på begrepp som fungerar för att inte hel tiden leta efter nya koncept.

Till skillnad från forskarna tycker praktikern Maria Reinholdsson att det är viktigare att identifiera varför man gör saker.

– Jag är överens om vikten av ett gemensamt språk, men vi ska inte välja ett koncept för att styra. Om man inte vet varför så kan semantiken bli ett bekymmer.

Svårt att förändras

Namnen är olika, men alla tre är överens om att det viktigaste är att håll i och att hitta en organisation som går i en enhetlig riktning. Under de sju senaste åren har alla koncepten förändrats och anpassats, och lärdomarna är många.

– Det viktigaste är förståelsen för hur svårt det är att förändra sig själv, sade Maria Reinholdsson och fortsatte:

– Det är lätt att alltid göra som man gjort. Vi måste vara skaviga med varandra. Ledningen behöver inte kunna allt, men lyssna på sina medarbetare som kan verksamheten.

Enligt Stefan Tengblad ligger den viktigaste förflyttningen i den nya generationens förväntningar.

– De vill engagera sig och ta stort ansvar. Vi måste fundera över hur vi ska möta dem. Det krävs mer utav ett chefsledarskap, sade han.

Laura Hartman återkopplade till Tillitsdelegationens slutbetänkande.

– Vi ska bli så bra som möjligt för de som man är tillför. Hur många av er har hört ordet kompetensbrist det senaste? Vad sägs om att använda den kompetensen vi har framför oss på ett lite bättre sätt? Man måste skapa rätt förutsättningar för de man har att göra ett riktigt bra jobb. Sådana förflyttningar finns redan, Det är så många som jobbar. Minutstyrningen håller till exempel på att bli mindre uppenbar. I den friheten skapas rätt förutsättningar, sade Laura Hartman under Kvalitetsmässan.