Forskare: Kommersiella aktörer riskerar att urholka skolans vetenskapliga grund

– Det är en effekt som är framträdande i vår studie. Kommersiella aktörer har visserligen alltid funnits men det tycks ha eskalerat de senaste decennierna, säger Anita Norlund.

Samtidigt fick Sverige år 2010 en ny skollag om att all undervisning ska vila på vetenskaplig grund. 

– Vi vet från andra studier att nationella satsningar och reformer inom skolområdet har använts som en ingång för att sälja kompetensutveckling. I dag är det exempelvis många som erbjuder insatser inom det specialpedagogiska området som nu är stort, men när man tittar på innehållet i det som erbjuds är det inte alltid kopplat till vetenskap – och vissa aktörer har inte en relevant kompetens för utbildningsområdet, säger Magnus Levinsson.

Ett annat bekymmersamt fynd menar forskarna är valet av fokus. I stället för fördjupad ämneskunskap och innehåll som kan knytas till pedagogik och didaktik fokuserar majoriteten av de skolor som förekommer i studien på insatser som rör problematiska elevbeteenden, konflikthantering och annat psykosocialt stöd.

– När skolministern efterfrågar mer kognitionsvetenskap konkretiseras sällan vad det skulle kunna tillföra lärares kompetens. Det viktigaste åtgärden jag kan se i att stärka kompetensen är nog att politiker som vill genomföra skolreformer själva gör det på en vetenskaplig grund som är av relevans för det pedagogiska fältet, säger Anita Norlund.

Desperation skapar marknad

Varför säljer då den här typen av lösningar så bra, när de inte alltid följer lagkraven om vetenskaplig grund, eller berör det faktiska läraruppdraget? Enligt Anita Norlund och Magnus Levinsson handlar det delvis om att statliga satsningar och reformer har skapat ett behov. 

– Kommersiella aktörer erbjuder skolor effektiva lösningar på policy. Hur ska vi ta hand om alla specialpedagogiska behov? Hur ska vi uppnå det här matematiklyftet? Hur ska vi tillmötesgå idén om att alla elever är olika i klassrummet? Det blir väldigt attraktivt när någon utlovar de lösningarna, säger Magnus Levinsson.

Han berättar också om ett särskilt statsbidrag som syftar till att öka jämlikheten inom och mellan skolor. Tanken är att huvudmän och skolor som enligt Skolinspektionens granskningar har problem med att nå målen ska samverka med Skolverket och lärosäten för att höja resultaten.

– Men i det här lyftet har det hänt att universiteten har bytts ut, och rektorer har ibland uppmuntrats av skolverksrepresentanter att ta kontakt med olika sorters konsulter istället. I andra statsbidrag har skolor fått pengar för att själva köpa in kommersiella lösningar. Så även statliga medel läggs på kommersiella krafter – direkt eller indirekt, säger Magnus Levinsson.

Ändamålen helgar inte medlen

Anita Norlund framhåller att det inte nödvändigtvis saknas goda intentioner bakom de kommersiella insatserna, men att det ändå blir problematiskt när marknaden får styra skolans kompetensutveckling.

– Det finns ju exempel på föreläsare som bygger sina insatser på egna erfarenheter av att vara förälder till barn med särskilda behov, och som tar fram pedagogiskt material och så vidare. Det är inget fel i det men det är helt enkelt andra mekanismer som är i omlopp då. Vi är inte felfria inom akademin men vi är oberoende och fostrade i kritiskt tänkande, och att vända och vrida på saker, Anita Norlund.

De tre kommuner som har undersökts är rekryterade till studien för att skapa bredd. De tre valda kommunerna har olika kännetecken när det gäller befolkningsmängd, område, antal skolor, antal friskolor och antal behöriga lärare. Det är för att kunna studera platsspecifika förhållanden och deras relation till kompetensutveckling. 

De största riskerna med att prioritera bort kompetenshöjande insatser inom pedagogik och didaktik är enligt forskarna att lärarna förlorar sin autonomi.

– Om lärarna har en gemensam kunskapsbas kan de själv identifiera vilka som är de mest angelägna frågorna och problemen – och ta makten över dem. Just nu tycks lärare ha väldigt lite att säga till om och innehållet lärares kompetensutveckling stärker inte lärarnas profession utan snarare underminerar den, säger Magnus Levinsson.

Kvalitetsmagasinet söker skolminister Lotta Edholm för en kommentar.