För att det inte bara ska stanna vid tomma lagparagrafer, att ta till vid tillsynen, måste skolan börja arbeta på ett nytt sätt. Att sätta elevfokus (kundfokus) i första rummet och efterleva portalparagrafen i den nya skollagen. För den styr i sin tur att det finns ett pedagogiskt ledarskap (ledarskap) som åstadkommer enhetlighet när det gäller den pedagogiska verksamheten.
Ledarskapet har tre vikta herrar att tjäna i skolans fall:
1. Nöjda kunder – föräldrar och elever,
2. Nöjda medarbetare – lärare och övrig personal,
3. Nöjda ägare – offentliga som enskilda huvudmän.
Och det är inte lite det.
Första uppgiften innebär att ledaren måste ha tre förhållningssätt för att hålla eleverna nöjda:Kundorientering av verksamheten – eleven i centrum för skolan, kontinuerliga förbättringar – överlevnaden i skolmarknaden för att få elever, samt snabba reaktioner för att se till att ligga steget före.
Andra uppgiften innebär att ledarna måste ha tre förhållningssätt för att skolan ska kunna leverera kunskap:
* Allas delaktighet – att arbetslagen inte bara är en organisatorisk enhet utan ett team med ansvar och befogenhet att förbättra undervisningen.
* Kompetens – livslångt lärande även hos lärare och övrig personal eftersom kunskap är färskvara.
* Förmåga att lära av andra – att ta till sig det som andra gjort och bannlysa NIH-syndromet (Not Invented Here). Hemmablindhet är farligt.
Tredje uppgiften innebär att ledaren måste ha fem förutsättningar för att uppfylla nationella mål i skolan: faktabaserade beslut, en undervisning som är processorienterad, förebyggande åtgärder, samverkan och långsiktighet.
Som synes krävs det inte bara att få titeln rektor och ett ramverk med statliga styrdokument för att kunna ratta en skola. Det behövs rektorer som är besjälade att leda utbildningen. För kvalitet börjar med individen. Skoldialogen har en liten devis: Vad har du förbättrat idag? Den frågan är viktig att ställa. Det är genom de små stegen framåt man erövrar världen, inte med de stora kliven.