– Ekonomisk osäkerhet vid framtagande av innovationer är ett generellt problem. Inom vården uppstår osäkerheter dock även i införandefasen, då användning av nya lösningar ofta missgynnas på grund av ersättningssystemens konstruktion. Vi fokuserar på hur utrymme kan skapas för att omsätta innovationer i vardagspraktik, säger Anna Krohwinkel, forskningsledare på LHC.
Fyra modeller
I rapporten presenterar LHC fyra generella möjligheter vid utformningen av ersättningsmodeller som de menar kan ge större utrymme för innovation.
• Förenkling – att minska antalet komponenter som ersättning beräknas utifrån, att se över överlappande ersättningar och utvärdera behovet av specifika prestationsersättningar och riktade satsningar.
• Aggregering – hur brett och omfattande ersättningsobjektet ska vara, exempelvis vilket åtagande som ligger till grund för en fast ersättning, vilka behandlingar som ingår i en rörlig ersättning eller för vilken typ av resultat som en målbaserad ersättning utgår.
• Riktad ersättning – att betala för aktiviteter och processer som specifikt ska leda till innovation.
• Slack – använda fria resurser i en organisation utöver det som behövs för att producera nödvändig output.
Varje enskild ersättningsform har för- och nackdelar. Vilken princip som är lämplig att använda beror på vilken innovationsproblematik som ska adresseras.
Inte enda orsaken
Ekonomistyrningen är inte den enda orsaken till bristande mottaglighet, men tenderar att begränsa utrymmet för att testa och införa nya lösningar och arbetssätt.
– Det finns ett slags gordisk knut i hälso- och sjukvården när det gäller innovation och utveckling. Vi pekar här på en väg att gå för att lösa upp hinder som skapas av styrningen. Det finns principer för ersättning som ökar utrymmet och mottagligheten för innovation, säger Hans Winberg, generalsekreterare på LHC.
Rapporten heter ”Ekonomi i förändring: Ersättningsmodeller för innovation – en vägledning” och har finansierats av Vinnova.