Före 1850 ansågs innovation vara något dåligt – ett hot mot rådande konventioner – men under hela 1900-talet och än idag kopplas innovation ihop med exempelvis ekonomisk tillväxt, konkurrenskraftighet och att kunna lösa sociala problem eller miljöproblem.
Innovationsforskning ska styras av verkliga behov
Innovation Innovation har länge kopplats ihop med andra begrepp som har positiva laddningar, men enligt flera kritiska röster har finansiärerna en ensidig bild av vad innovation är och bör vara. Andra menar att en styrande marknad inte är av ondo.
Någonting är fel
Läs vidare – starta din prenumeration
Helena Fornstedt är teknologie doktor vid institutionen för samhällsbyggnad och industriell teknik vid Uppsala universitet, och har skrivit en avhandling om varför synen på innovation bör uppdateras. Det faktum att innovation kopplades ihop med flera positiva begrepp gjorde att begreppet fick gräddfil i samhället under ett sekel förklarar hon.
– En annan förklaring är att vi forskare har betraktat innovation väldigt snävt när man har tittat på innovation kopplat till företags produktivitet och konkurrenskraftighet. Där finns absolut ett väldigt belagt samband. Innovation har också en positiv effekt på ekonomisk tillväxt. Men ekonomisk tillväxt är endast ett mått på den ekonomiska aktiviteten – det är inte ett mått på välstånd, säger hon.
Helena Fornstedt understryker att innovationsforskningen är vetenskapligt legitim men samtidigt genomsyrad av ideologier där företags väl och ve ses som det mest eftersträvansvärda.
Meningslösa satsningar
Alf Rehn är professor i innovation, design och management vid Syddansk Universitet.
Han upplever att debatten rörande innovation och innovationsforskning är alltför svartvit. Vissa menar att innovation kan lösa alla världens problem, andra gör gällande att allt som rör innovation är fluff. Själv längtar Alf Rehn efter en samhällsdiskurs som inbegriper ett mer nyanserat perspektiv.
– Jag är en vän av kritik. Utan kritik så slipas inte våra argument. Och just när det gäller innovation finns det en risk för att synen blir dogmatisk, men fältet är alldeles för viktigt för att inte kritiseras. Vad händer om man inte får ifrågasätta? Jo då riskerar konservativ nationalism krypa in även i frågor som rör innovation.
En annan risk med avsaknad av en nyanserad debatt är att pengar fortsätter hällas över projekt som inte leder till något konstruktivt.
– Det ska vara okej att säga att man har satsat på fel saker, tittat för mycket på storföretagen eller är fast i färdigstöpta modeller. Inte för att förbjuda detta, men för att titta på annat också. Sett till de enorma summor som läggs på innovationsforskning går tyvärr en oproportionerligt stor del till ganska obetydliga problem som en vit övre medelklass kan tänkas vilja ha lösningar på, säger han.
Alf Rehn berättar om en robot som fick namnet landroid – ett japanskt forskningsprojekt som skulle leda till att människor slapp vika tvätt. Eller, roboten kunde vika tvätten till hälften, det fungerade bara om användaren först delvis vek ihop tvätten på egen hand.
– Över hundra miljoner dollar investerades i detta projekt. Alltså hundra miljoner dollar som kunde ha gått till projekt för att hjälpa barn som lever i utsatthet exempelvis.
Forskningspengar som maktfaktor
Ett annat exempel på en alltför okritisk syn på innovation var när den finska motsvarigheten till Vinnova skänkte stora summor pengar till ett företag som skulle bota depression genom att lysa med ett slags ljus in i människors öron. Det krävdes inte stor eftertanke för att förstå att ljus i öronen förmodligen inte skulle ta bort klinisk psykisk ohälsa, ändå gjordes stora investeringar i just detta projekt.
Varför fortsätter många då att se innovation som något odelat positivt? Enligt Helena Fornstedt handlar det till viss del om att finansiering av forskning är en maktfaktor.
– Om man till exempel vill titta på om huruvida innovation tjänar en ekonomisk elit och exkluderar viktiga perspektiv är det kanske inte lika troligt att den forskningen blir finansierad av organisationer som säger sig vilja främja konkurrenskraft och tillväxt. Om finansiären även kräver att forskarna ansöker i samarbete med företag blir det extra knepigt.
Inte av ondo
Leif Denti är doktor i psykologi och forskare inom områdena innovationspsykologi och kreativitet vid Göteborgs universitet. Han håller med om att innovation inte har något egenvärde.
– Innovation är bara något man ska sätta i gång med om man måste. När omvärlden är stabil och man inte har ett konkret skäl till att göra en förändring ska man kanske fokusera sina krafter på att förbättra sina processer i stället, säger han.
Han håller även med om att innovationsforskning, så som all forskning, till stor del styrs av vem som finansierar den. Men han ser inte att det nödvändigtvis är ett problem.
– I Sverige har vi ju skattefinansierade anslagsgivare som Vinnova, Formas och Forte som alla hanterar samhällsproblem. Formas sysslar mycket med hållbarhetsproblematik och Forte hanterar frågor som rör allt kring hälsa och ohälsa.
Forskning som utgår från marknadsorienterade intressen kan gynna offentlig sektor, menar Leif Denti.
– Exempelvis inom forskningen på innovationskulturer som ju kommer från forskning på den privata sektorn. Där såg man att rädsla för att göra fel hämmar innovation enormt, och den problematiken är väldigt vanlig inom offentlig sektor. Vikten av psykologisk trygghet för att höja kvaliteten är väldigt användbar där, säger han.
Fler bör involveras
Ojämlikheten i samhället och i världen växer i en ganska aggressiv fart. Innovation kan vara en del av lösningen men enligt både Rehn och Fornstedt behöver samhällsinvånare i större utsträckning hålla sig ajour med vilka behov som är viktigast att tillgodose och vilka samhällsproblem som är viktigast att lösa – för att på sätt verka opinionsbildande gentemot finansiärerna.
– Innovationsforskning är ett stort och inflytelserikt fält. Min förhoppning är att vi ska börja se lite mer kritiskt på innovation kopplat till ekonomisk tillväxt. Vi behöver vara mer hårda i urskiljningsprocessen, säger Helena Fogstedt.