Inga produkter i varukorgen.
ISO 9000 räcker inte för att nå kvalitet
– ISO 9000 är ett bra första steg mot kvalitet, men räcker inte ända fram.
Det konstaterar Johnny Lindström, VD för Institutet för Kvalitetsutveckling, SIQ.
I Sverige är i dag nästan 5 000 företag kvalitetscertifierade enligt standarden ISO 9000. Vad en certifieringen kostar ett företag är svårt att avgöra, eftersom kostnaden beror på storleken på företaget och komplexiteten i produkten. För ett företag med avancerade produkter, till exempel läkemedelsindustrin, kostar det mer än för exempelvis en budfirma. Men för alla företag är en certifiering en investering i tid och pengar. Är det värt det?
– Det är värt att certifiera sig om det innebär ett mervärde för kunden. Annars är det inte självklart att man ska lägga pengar på det, menar Johnny Lindström. Kunderna i till exempel en ICA-butik frågar inte efter om butiken är certifierad eller inte, och då är det meningslöst med ett certifikat.
Han betonar att det alltid är bra att driva ett utvecklingsarbete, men det är inte säkert att man ska ta det sista kostsamma steget och certifiera sig. I stället kan man lägga pengarna på att ta fler steg i sitt utvecklingsarbete, steg som inte ingår i ISO 9000.
Flera punkter saknas
Enligt Johnny Lindström är nackdelen med ISO 9000 att det saknas flera punkter, som krävs för ett bra kvalitetsarbete. Han skulle önska en större betoning på ett engagerat och involverat ledarskap, på att lära av sina misstag och på så sätt öka kompetensen, att se verksamheten i processer, och framför allt att se kunden som en del av förbättringsprocessen.
– Bristerna har sin bakgrund i vad som var tanken med ISO från första början. Ett antal företag ville ha kontroll på hur underleverantörerna skötte sina åtaganden och skapade en gemensam standard. Där fokuserade de på leveranssystemen, och ur det perspektivet var kundfokus inte viktigt, säger Johnny Lindström.
Den reviderade versionen av ISO 9000 är ett steg framåt, tycker han. Där betonas kundtanken mer och standarden är processorienterad. Egentligen ser han ISO 9000 som ett i grunden bra verktyg. Det är tillämpningarna som är mindre lyckade. Till exempel finns en risk att synen på standarden blir mekanisk när den används på uppköparsidan.
– Att det blir ett kryss i ja-rutan på checklistan vid frågan om den påtänkta leverantören är certifierade enligt ISO 9000 är ingen självklar garanti för att företaget har ett bra kvalitetsarbete. Och om man stirrar sig blind på ett ”nej” kan man missa ett bra företag, påpekar Johnny Lindström.
Enligt honom bygger en bra affär oftast på en långsiktig relation mellan uppköpare och leverantör och får inte reduceras till kryss i rutor. Man kan inte förlita sig på ett företags sätt att arbeta bara för att det har ISO 9000.
– Det är som att anställa folk enbart på betyg, och varken ha anställningsintervju eller utvecklingssamtal.
Certifikat blir mål i sig
En annan risk med ISO 9000 är att det kan bli mycket fokus på själva certifieringen, och mindre på ett rejält driv i utvecklingsarbetet.
– Certifieringen blir ett mål i sig, och man väljer lättaste vägen dit. När man väl fått certifikatet är man nöjd.
Att ett certifikat inte automatiskt leder till ett fortsatt bra kvalitetsarbete visar exemplet Storbritannien. I början av ISO-eran var engelska företag dominerande i utfärdandet av certifikat, eftersom den dåvarande regeringen krävde det vid offentlig upphandling. Senare jämförelser har lett till att allt fler frågat sig om det är någon större skillnad mellan företag med och företag utan certifiering..
– Det är tillämpningen som är viktig, konstaterar Johnny Lindström.
Trots kritiken menar han att ISO 9000 kan fungera bra som ett verktyg för att ge ordning och reda på grundläggande processer. Bara man identifierar svagheterna i systemet är standarden användbar.
– Ett bra ISO-arbete är ett steg på vägen mot ett fungerande kvalitetsarbete, men det är en bra bit kvar till målet.
