Jakten på framgång

Den som investerade 10 000 USD i Southwest Airlines (SA) år 1972 hade närmare 12 miljoner USD i slutet av 2002. Varför lyckades SA i en sådan extrem miljö som flygbranschen när Pacific Southwest Airlines försvann trots att man hade samma affärsmodell?

I boken jämför Collins och hans grupp företag som visat spektakulära resultat i instabila miljöer, som de inte kunde påverka, med företag som inte lyckats uppnå mästarklass i samma miljöer. Studien slår hål på många myter. Ledarna i de framgångsrika företagen var inte mer kreativa, inte mer visionära, inte mer karismatiska, hade inte mer tur, och var inte mer riskbenägna. Men de hade tre viktiga egenskaper: fanatisk disciplin, empirisk kreativitet, och produktiv paranoia. Att inspirera och sporra medarbetarna till dessa tre förhållningssätt utgör en central motiverande kraft – ”ambition på nivå 5”.

Fanatisk disciplin kräver ett självständigt tänkande. Det gäller att stå emot tryck och inte överreagera när något händer, inte falla för flockmentalitet. Ledarna höll fast vid vad Collins kallar ”tremilamarschen”, det vill säga konkreta tydliga mål som följs rigoröst trots svåra förhållanden och som håller igen vid goda förhållanden. SA ställde kravet att alltid gå med vinst, även om hela branschen gick med förlust (som under 2001). Man gick också med vinst 30 år i rad!

Empirisk kreativitet innebär att ha en djup empirisk grund för beslut och handlingar, vilket ger tillförsikt och begränsar riskerna. Ledarna är extremt försiktiga både under goda och dåliga tider. När de ser osäkerhet vänder de sig inte till andra, de ser främst till empiriska bevis. Man ”skjuter ett provskott innan kanonskottet”, det vill säga, testar i liten skala först.

Man kan bara lära av misstag när man överlever. Framgångsledarna är mindre riskbenägna, maniskt fokuserade på mål och uppmärksamma på förändringar i omvärlden. Man har gott om extra syrgastuber på klättringen mot toppen, man har produktiv paranoia. Efter 11 september ställde inte SA in en enda flygning och avskedade inte en enda medarbetare – och redovisade vinst även under fjärde kvartalet.

Ledarna i framgångsföretagen strävar efter att åstadkomma något mycket mer än att ”bli framgångsrika”. De är otroligt ambitiösa och strävar efter att förverkliga en ädel ambition, att förändra världen. Med fanatisk disciplin kan de hålla företagen kvar på rätt spår, med empirisk kreativitet håller de leden vid liv, med produktiv paranoia håller de sig själva vid liv. Med ”ambition på nivå 5” får de en besjälad motivation.

Boken är otroligt intressant, liksom övriga böcker av Collins och hans grupp. Analysen på vägen mot resultaten beskrivs på ett målande sätt som gör att man nästan känner sig delaktig. Beskrivningarna klargörs med en parallell till Amundsen och Scotts resor till Sydpolen som gör resultaten tydliga och förståeliga. Den som är intresserad av företagsutveckling och inte läser denna bok får skylla sig själv!