Kommunsammanslagningar kan ha motsatt effekt

Sverige var tidigt ute med att slå ihop kommuner. Mellan 1952-1974 försvann de 2281 huvudsakligen sockenbaserade kommunerna som kommunala enheter. Idag har Sverige totalt 290 stycken kommuner. Men inga sammanslagningar har ägt rum de gångna 50 åren, vilket innebär att svenska kommuner inte längre är särskilt stora jämfört med många andra europeiska länder.

Enighet kring problembild

Enligt statsvetaren Gissur Ó Erlingsson råder det inga tvivel kring de utmaningar som Sverige står inför vad det gäller demografi och välfärd. Det gör det däremot gällande hopslagningar som en given lösning på kommunsektorns problem, menar han.

– Alla vet om att kommunsektorn håller på att slitas isär i nuläget, där storstadsregionerna växer och glesbygdskommunerna krymper. De senaste 50 åren har vi haft en befolkningsökning på drygt två miljoner personer. Befolkningstillväxten är väldigt ojämnt utspridd, och i de kommuner som krymper blir det allt svårare att klara välfärdsuppdraget – där är de flesta eniga, säger han.

Tvång dömt att misslyckas

Problemet handlar om synen på vad som är en ändamålsenlig lösning förklarar Gissur Ó Erlingsson. Ett par statliga utredningar, senast Kommunutredningen 2020, pekar ut sammanslagningar som en i det närmaste ofrånkomlig åtgärd. Kommunala sammanslagningar kan motiveras med stordriftsfördelar och ökad kostnadseffektivitet samt att större kommuner ofta anses vara mer attraktiva arbetsgivare. Men forskning från andra länder indikerar att fördelarna långt ifrån alltid infrias.

– När kommuner slås ihop måste någon ort bli den nya centralorten för de sammanslagna orterna. Tidigare forskning har uppmärksammat att orter som mister den statusen ofta tappar arbetstillfällen och invånare som följd – vilket i sin tur kan påverka kommunernas välfärdsservice negativt, säger Gissur Ó Erlingsson.

Han tillägger att teorin om vad sammanslagningar ska leda till i sig är logisk, att det blir billigare och mer effektivt att slå ihop flera små kommuner till en stor, men det finns uppenbara risker med att tvinga in människor i nya boendekonstellationer.

– Om en sammanslagningsreform sker via tvång, och inte frivilligt, är det mest allvarliga att det kränker principen kommunal självstyrelse som är reglerat i Regeringsformen. Att tvinga ihop kommuner över huvudet på de som bor där är det grövsta ingreppet i kommunalt självstyre. Tidigare erfarenheter har visat att invånare reagerar väldigt dåligt på att basen för den lokala identiteten kan ryckas bort i en ny storkommun.

Locka med förmåner

Gissur Ó Erlingsson skulle istället vilja se fler statliga satsningar för att stärka särskilt utsatta kommuner. För att behålla och locka invånare till krympande kommuner kan man exempelvis locka med särskilda förmåner för dessa invånare, exempelvis lön under hela föräldraledigheten eller att CSN-lånen skrivs av om man tar jobb i dessa kommuner.

– Och om man vill göra sammanslagningar för att få stordrift och effektivisera är det inte särskilt genomtänkt att slå ihop kommuner där det bor få människor till en jättestor och ännu glesare kommun. Då är det kanske mer logiskt att slå ihop kommuner i tätbebyggda regioner som i södra Skåne, där den lokala identiteten kanske inte är superstark och dit människor väljer att flytta alldeles oavsett, avslutar han.