Konsten att köpa in kirurger

Offentlig verksamhet Köpa in toapapper är lättare sagt än gjort. I alla fall om man är offentlig verksamhet. Hur ska det då inte vara att köpa in ett avancerat kirurgteam?

Konsten att köpa in kirurger
Foto Mikael Sjöberg.

Visualisera följande information: det gamla kommunala upphandlingsreglementet innehöll 21 paragrafer och medan den nuvarande lagen om offentlig upphandling innehåller 396 paragrafer. Vad ser ni framför er?

Jag har själv varit med om att periodvis lägga mycket av min arbetstid på offentliga inköp. Ibland så långt som 1,5 år i förväg. Precis när man är klar, leverantören har kommit på plats och allt är på rull så är det dags att starta arbetet igen. Trots att den särskilda inköpsenheten skötte rutinerna fick man lägga en herrans massa timmar på oändliga dokument och detaljerade krav.

En gång upphandlades ett redigeringsteam utan att vi ens hade träffat eller pratat med dem. Och de skulle trots allt sitta på vårt kontor och jobba med oss som kollegor. En annan gång upphandlades nytt tryckeri för vår tidning. När vi åkte ut och träffade dem och stolt visade upp magasinet de nu skulle trycka skruvade de på sig och klämde harklande ur sig att de tyvärr bara tryckte svartvitt och inte färg. Ja, i själva verket tryckte de bara blanketter. Men det var billigt.

Det är viktigt att det blir rätt, det är ju skattepengar som ska hanteras effektivt. Men det är ju också människor som ska hantera kraven inom ramen för sin ordinarie arbetstid och i bästa fall begripa innehållet. Intressant då att det faktiskt är min egen generation X -den ironiska generationen – som utarbetat den onödigt krångliga lagstiftningen. Är det helt enkelt en hämnd på våra föräldrar, 40-talisterna och jätteproppen Orvar? Detta köttberg som var så många, så framgångsrika som seglat fram på en räkmacka och täppte till våra möjligheter att etablera oss. Som gjorde oss ironiska, förtäckt hånande och sarkastiska.

Men tiden går. Snart är vi passé och vi kommer att ersättas Generation Y och av Generation Z -gratisgenerationen. Men det spörs ju om Z-gänget verkligen vill ha våra jobb. Jo, om de själv får bestämma var och när de ska jobba. Och om det finns ett tillräckligt högt och bra syfte. Äh, jag är bara lite ironisk. Allvarligt talat, vilka ska ersätta Z-generationen sen? Alfabetet tar ju slut där, om man inte bor i Skandinavien förstås. Tur att vi svenskar kan köra ända till Ö som i Ödet.

Kvalitetsprofilen

Kunskapsmaterial

Utbildnings-tv

Hämtar fler artiklar
Till startsidan
Kvalitetsmagasinet

Kvalitetsmagasinet Premium

Full tillgång till strategiska artiklar och smarta verktyg för bland annat verksamhetsutveckling, kvalitetssystem och ledarskap.