Chefer är medarbetare bland andra medarbetare, men eftersom de har ett formellt ansvar för verksamhet och medarbetare, och därmed andra förväntningar och krav på sig, är behovet av stöd ett annat än hos övriga medarbetare. Det skriver forskarna Alina Lidén och Ulrika Westrup från Lunds universitet.
Forskare hjälper Helsingborgs chefer att må bättre
Kultur och ledarskap Helsingborgs stad trampar upp nya stigar i ett tidigare orört fält, nämligen chefers mående inom offentlig sektor. Två organisationsforskare har följt kommunala chefer för att undersöka vad som behövs för att de ska må bättre på jobbet.
Någonting är fel
Läs vidare – starta din prenumeration
Under ett tvåårigt forskningsprojekt har de följt chefer i Helsingborgs stad för att ta reda på hur man kan utforma organisatoriskt stöd i arbete med chefers hälsa. Helsingborg visade ett intresse för att utveckla förutsättningar för hållbart chefskap och bjöd in till att följa chefer på olika nivåer inom olika verksamheter.
Vanligtvis finns det policys och rutiner för att hantera arbetsrelaterade problem bland medarbetare, medan sådana rutiner är sällan anpassade för att hantera chefers mående.
– Med tanke på den viktiga roll som chefer spelar, både för medarbetarnas mående och verksamhetetens framgång, är det märkligt att så begränsad uppmärksamhet har riktats mot hur organisationen kan stötta chefers mående, skriver Alina Lidén och Ulrika Westrup i studien.
Måste ta hand om sig själv
I samtal med chefer från Helsingborgs stad har forskarna sett att chefstiteln förknippas med en hel del förväntningar. När det kommer till deras mående uttrycker de ett slags outtalat chefsideal där det är underförstått att man som chef ska ta hand om sin egen hälsa, samtidigt som man tar hand om andras.
– Vi har en kultur i vår organisation, ledarskapsorganisationen. Där är man sällan sjuk. Man håller på, man löser, man trixar. Och visst, man har kollegor med migrän. De löser det väl på något sätt dåm säger en chef i en intervju med forskarna.
– Man glömmer det mellanmänskliga. Och det finns en fara, tycker jag, när chefer går in i den spiralen, säger en annan.
Cheferna tycker det är känsligt att prata om hur man mår, och säger att det till och med kan vara meningslöst att prata om sitt mående eftersom ingen tar hand om situationen. De upplever att de inte får be om hjälp, och om de gör det ska anledningen helst vara något som ligger utanför ens makt, såsom ett dödsfall eller en sjukdom. Cheferna säger att det är svårare att öppna upp om att man inte mår bra på grund av arbetet som chef, eftersom det kan uppfattas som en svaghet.
För att cheferna ska bli mer bekväma i att dela med sig krävs bland annat trygghet. Alina Lidén och Ulrika Westrup skriver att intervjupersonerna är ovana vid att prata om sitt mående, och att det är en muskel som behöver tränas upp.
Behövs fler modiga
För att chefers hälsa ska ta tas på allvar skriver forskarna att saken måste göras till en strategisk ledningsfråga och en del av organisationens arbetsgivarpolicy. Utan det kan hållbart chefskap inte bli en vedertagen del av organisationen. Men det finns även en annan del som forskarna trycker på.
– Framför allt behövs fler modiga organisationer som på allvar intresserar sig för frågan, skriver Alina Lidén och Ulrika Westrup i studien.
Läs hela studien här.