”Varför är det så få organisationer som tar till sig och lär av de goda exempel och föredömen som finns?”, undrar författarna, som både har en gedigen praktisk erfarenhet av kvalitetsutveckling, lite frustrerat och vill ge alla ledare med utvecklingsansvar en praktiskt användbar vägledning. Man påpekar också helt riktigt att ”Ledarskapets metodik är densamma för verksamheter i den offentliga sektorn och på den konkurrensutsatta marknaden.”
Huvuddelen av boken ägnas åt processer, processledning och processförbättringar. Här ventileras begrepp som huvudprocess och stödprocess. Här diskuteras frågor som gränssnitt mellan delprocesser, identifiering av kritiska faktorer, processkarta, processens kunder eller brukare, processägare, rollkonflikter mellan linjechef och processägare och hur detaljerad en processkarta bör vara. Hur sätter man mål och hur kvalitetssäkras processer? Processerna sätts i ett sammanhang genom att diskutera ledningssystem och varför man ska ha ett sådant. Benchmarking, som jag föredrar att kalla ”processjämförelse” på svenska, diskuteras också. Vidare berörs interna och externa revisioner – hur man genomför dom, vem som bör göra dom och vad nyttan är. Förbättringsprogrammet Sex Sigma (men varför använda engelskans ”Six”?) berörs också ytligt.


