Inga produkter i varukorgen.
Kvalitetens verkliga kärna: rätt balans mellan stabilitet och förnyelse
CHEFREDAKTÖREN Kvalitetsarbete har en naturligt inbyggd dragkamp mellan ordning och nytänkande. Men i den spänningen – där rutiner möter experimentlust – utvecklas den verksamhet som behöver bli bättre.
Kan vi alla vara överens om att stabilitet inte är en fiende i sig? Flera av experterna i vår enkät inför World Quality Day i veckan var inne på det. ”Stabilitet skapar förutsägbara resultat”, sa Anders Fundin. En kirurg som byter rutin varje vecka väljer jag nog bort om jag skadar axeln. En projektledare som aldrig dokumenterar sitt arbete tar jag helst inte över ett projekt från.
Men i verksamheter där stabiliteten är det enda som finns stannar allt av. Som vårdcentralen som alltid skickar ut samma ineffektiva digitala formulär efter ett besök ”för att det alltid använts”. Eller industriföretaget som vägrar testa en ny mötesform eftersom ”det inte står i processen”.
På andra sidan i dragkampen står utveckling.
Den där oordningen som gör en del chefer jag stöter på nervösa. Den tar sig uttryck i små, nästan förbjudna handlingar: en butikssäljare som provar att möta kunden på ett nytt sätt utan att först begära tillstånd. En arbetsgrupp som på egen hand ritar om sin egen rutin på whiteboard-tavlan. Eller till och med en kvalitetschef jag träffade på ett event nyligen som hade frågat under en revision: ”Behöver vi verkligen det här dokumentet?”
Utveckling är experimentlust. Och mod. Och helt nödvändigt.
Det är egentligen ganska enkelt. De verksamheter som inte kan ha både stabilitet och utveckling samtidigt får problem. Flera av rösterna i vår enkät pekar på just det: balansen. Inte mer struktur eller mer förändring, utan att de två krafterna får dra samtidigt utan att slita sönder. Så frågan är inte vad vi behöver mest, utan hur får vi till en dragkamp där varken stabilitet eller utveckling vinner?
Älskar förbättringar
För titta på de arbetsplatser där det faktiskt fungerar. Där en chef säger: ”Det här har vi idag, men allt som förbättrar det älskar jag”. Där processer lever, mätningar är lärande och vi utvecklas av våra misstag.
Och när man tittar närmare är det sällan de stora kliven som gör skillnad. Det är avdelningen som börjar varje möte med frågan: ”Vad har vi ändrat sen sist?”. Det är den långa skriftliga rutinen som blir en kort film som alla faktiskt förstår. Det är de där tre stegen i processen som tas bort, eftersom alla ändå hoppar över dem – en tyst insikt om att verkligheten redan röstat.
De små stegen som krävs för att hitta balansen tar inte mycket tid, men det gör skillnad. Om vi börjar där så är jag övertygad om att vi skapar ett mer modernt kvalitetsarbete där alla blir involverade i förbättringarna och där vi behöver färre hyllor som bara samlar damm.
