Att se varje elev skapar kvalitet – ”Måste bort från bristfokus”

Relationellt fokus allt viktigare

Vi befinner oss på Kungsholmen i Stockholm och det är gassande vårsol, inte snö, som brer ut sig över Utbildningsförvaltningens tak. Serafimerlasarettet var Sveriges första sjukhus och öppnade 1752. Nu är det istället planering för 142 grundskolor som sker i den anrika fastigheten, och det tillkommer hela tiden nya.

Peter Bragner har arbetet i skolvärlden i hela sitt liv. Linjen har varit spikrak: från lärarvikarie, till utbildad lärare, arbetslagsledare, biträdande rektor, rektor, områdeschef och nu grundskoledirektör.

– Under tiden har jag också utbildat mig till familjeterapeut. Det har varit ett viktigt steg i min chefsroll. Jag fick större förståelse för hur människor tänker och agerar i olika situationer, säger han.

Det är alltså ett genuint samhällsintresse, och kanske framför allt människointresse, som har gjort att Bragner har hamnat där han är idag. Därför är det kanske inte särskilt oväntat att han tror att skolans undervisningskvalitet endast kan höjas med ett större relationellt fokus.

Örat mot rälsen

Skolan som vi känner den idag är formad i industrisamhället och delvis i postmodern tid, men står nu inför helt nya sorters omvälvande utmaningar. Rekordstora sociala klyftor och utanförskap. Tung ungdomskriminalitet. Klimat- och hållbarhetsdilemman. I relation till det behöver vi förmodligen börja göra saker radikalt annorlunda, förklarar grundskoledirektören.

– En väldigt stor del i strategiskt kvalitetsarbete är ju att vara lyhörd för vad samhället behöver just här och nu, och just nu behöver skolan demokratiseras mer. Elevernas upplevda inflytande behöver höjas för att undvika att de på sikt blir alienerade från hela skolsituationen, säger han.

Fel med industriellt tänk

Traditionellt sett, utifrån vårt ingrodda public management-tänk, har skolan varit överdrivet fokuserad på resultatuppföljning och betyg, förklarar Peter Bragner. Det kvalitativa utvecklingsarbetet har ofta hamnat i skymundan.

– Självklart behöver vi ha en tydlig resultatuppföljning utifrån konkreta kvalitetsmått. Skolans syfte är ju i grunden bildning och vi då har vi ju främst betygen att utgå ifrån. Men vi kan inte analysera dem på en alltför aggregerad nivå. Och lärare ska bara behöva dra slutsatser ifrån den undervisning de själva ansvarar för. Så ser det dessvärre inte alltid ut i praktiken, säger han, och tillägger att i länder som lyckas väldigt bra, exempelvis Japan och Estland, är lärarna mycket mer nära sina elever än i exempelvis Sverige.

– Lärare står inte och skruvar på bilar för att undvika avvikelser i maskineriet. Lärare hanterar människor och måste bygga strategier där utefter, säger han.

Att skolan ofta politiseras och blir en känsloladdad fackla i samhällsdebatten påverkar inte skolans uppdrag menar Peter Bragner.

– Vi kommer alltid vara granskade. Vi ska vara granskade. I och med att vi är en samhällsbärande instans blir vi tyvärr också en politisk arena, men vår roll kommer alltid vara densamma: att skapa bästa möjliga förutsättningar för varje barn att bli en god medborgare.

Först ordning – sedan intervention

Peter Bragner tror att undervisningskvaliteten kan höjas avsevärt om man bara hittar rätt balans mellan att se individen och kollektivet i en skola. Lyssna nyfiket på elevernas olika förutsättningar till lärande. När det går att modifiera uppgifter så att de blir mer givande för den enskilde eleven, gör det – men barnet ska också lära sig om anpassning. Det är en del av socialiseringen. Ingen elev är en ö.

Men hur ska en närapå utbränd lärare med överdimensionerade klasser kunna skräddarsy undervisningen på det sättet?

– Först måste man se till att alla grundbultar finns där. Systematiskt arbetsmiljöarbete, rätt sorts handlingsplaner, kommunikationsvägar som fungerar, och så vidare. Om inte det finns spelar det ingen roll vilken typ av garnityr vi lägger ovanpå. Men när grunden är stabil och vi har en tillförlitlighet i vårt arbete kan vi skruva och effektivisera på helt nya nivåer, säger han.

De interventioner som görs behöver sedan följas upp i större utsträckning.

– Det är lätt att falla in i att följa trender och förväntningar men man måste orka hålla i det man har påbörjat för att se vilken långsiktig effekt det får. Allt det vi gör idag ska syfta till att eleverna ska komma och lära sig imorgon med, säger han.

Undervisning i grundskolan är precis som förbättringsledning inom vilken organisation som helst. Förändringen är motivationsstyrd. Vill man komma och lära sig om man har oförberedda läxförhör? Nej, förmodligen inte.

– Vi kan inte hänga upp oss på vad eleverna inte har klarat av. Att vi ska ”rätta” prov, att vi ska mäta frånvaro och så vidare. Vi måste bort från bristfokus och titta på motiverande faktorer.

Peter Bragner framhåller att lärarna gör ett fantastiskt jobb, men att de inte utifrån SKA-mallen alltid har förutsättningar att bedriva ett bra kvalitets- och utvecklingsarbete.

Vettig skolledning banar vägen

Ansvaret för att bygga upp funktionella rutiner ligger inte på varje enskild lärare. Det är skolledarens ansvar. Därför är gott ledarskap avhängigt god kvalitet i skolan.

– Jag skulle nog säga att det inte går att överskatta vikten av bra ledarskap i det här avseendet. Strategierna ska vara införda i ett tydligt kvalitetshjul, så att rektorerna kan ägna sig åt det pedagogiska ledarskapet. Däri ingår att ställa ganska jobbiga frågor till lärarna. ”Hur vet ni att er undervisning leder till ett ökat lärande?”, ”Skulle vi kunna göra på ett annat sätt som är mer effektivt och som passar eleverna bättre?”, säger han.

15 procent av grundskolans elever idag når idag inte gymnasiebehörighet. Den gruppen samvarierar väldigt mycket med de barn som har psykisk ohälsa, och det är sju gånger stor risk för suicid i den gruppen. Skolans kvalitet kan alltså inte bara fokusera på det mätbara förklarar Peter Bragner.

– Det finns en trend nu som handlar om att lärare måste få gå tillbaka till att ”bara vara lärare” igen, för att få upp elevernas resultat. Jag tycker att det är lite oroande för en stor del av att vara lärare är att bygga relationer. En grej som jag försöker trycka ut i verksamheterna är att varenda unge i våra skolor ska kunna namnge två vuxna anställda som tror på dem. Jättemånga barn kan tyvärr inte göra det.

Han minns tillbaka på hur han själv har hanterat utmaningen i att lära ut vissa faktakunskaper. Det kan upplevas som torrt och obegripligt, därför måste eleverna få hjälp att koppla faktan till inre bilder. Om man bara säger åt dem att nöta in alla landskap kommer kunskapen kanske fastna lagom till provet, men inte hänga med in i vuxenlivet.

– Alla däggdjur lär sig med hjälp av lek, utom vi människor som konstigt nog tror att man måste sluta leka om man ska lära sig. Jag och mina elever gjorde en jättestor karta med alla landskap och satte dit en twistersnurra. Efter första tillfället bad de ofta om att få spela landskaps-twister. Och kunskapen, den fastnade med hjälp av kroppen: vänster hand i Norrbotten och höger fot i Bohuslän.

Gräv där du står

Hur kan då svensk skolas kvalitetsarbete optimeras enligt Peter Bragner? Jo genom att skolmänniskor vågar borra ner sig i det som fungerar bäst.

– Ett lärarlag ska endast utvärdera det som de på riktigt kan påverka, för att kunna få en iteration i det som fungerar bra. Sedan ska man såklart skapa övergripande gemensamma mål och riktningar så att alla förstår sin egen del i kvalitetsarbetet. Men det går inte att slänga fram matteresultaten för årskurs nio till svenskaläraren och be om en utvärdering. Det är helt meningslöst.

Vi lämnar grundskoledirektörens kontor och bländas av soldränkta korridorer. En stilla undran behöver avhandlas innan vi säger hejdå: hur kan skolans alla goda intentioner leda till förhöjd kvalitet?

– Jag tycker som sagt att skolvärlden ska våga tänka mer innovativt och testa sig fram för att möta eleverna, men det man beslutar om det måste genomföras. Annars kommer vi ju ingen vart.