Enligt lagen är vård, skola och omsorg skyldiga att mäta kvaliteten. Det kan exempelvis ske via enkäter till elever, föräldrar, patienter, hemtjänsttagaren, anhöriga eller angående arbetsmiljön. Enkäter som också görs, men där resultatet mest hamnar i en pärm utan att något konkret händer.
– Det fungerar inte bra inom den offentliga sektorn. Få vet egentligen varför de mäter kvaliteten, och de för det för att de är tvungna enligt lagen, säger Magnus Holmström.
Skillnaden mot privata företag är stor. Där används kvalitetsmätningarna som ett konkurrensmedel i jakten på anbud. Mätningarna finns med på ett mer naturligt sätt, exempelvis i marknadsföringen.
– I de privata företagen är det vanligt att jämföra sig med andra, konkurrens är en drivande kraft, säger Magnus Holmström.
Hur skulle då en kvalitetsmätning användas på bästa sätt?
– De skulle kunna bidra till att lösa problem inom exempelvis vård och äldreomsorg genom att peka på brister som kan förekomma i rutiner, säger Magnus Holmström.
De kan också användas som underlag för val av skola eller sjukhus, menar Magnus Holmström.
– Jag kanske vill se och jämföra skolor så att den, exempelvis, passar mig och mitt barn på bästa sätt. Men då gäller det att det finns jämförbart material.
Och det är just det som är ett stort problem inom den offentliga sektorn mätningar – det finns ingen referensmaterial, inga fasta objektiva variabler som kan ”bevisa” hur kvaliteten är.
– Men eftersom alla mäter på olika sätt går det inte att jämföra kvaliteten mellan exempelvis två olika skolor, konstaterar Magnus Holmström. Skulle man ha bra kvalitetsmätningar skulle det vara lättare att se vad som ger medborgarna kvalitet.
publicerad 14 januari 2004