Blivande kvalitetsvetare hungriga efter framtidens utmaningar

Men det är inte bara guld och gröna skogar som väntar runt hörnet – det vet de.

Var tror ni att ni behövs mest just nu?

Hannah: Det beror lite på var man kollar. Ludwig och jag har ju varit inom sjukvården, och där finns det en missförståelse kring vad ingenjörer vill åstadkomma inom deras verksamheter. Vi kan kanske inget om medicin, men vi kan komma på andra sätt att förbättra verksamheten på.

Annie: Sjukvården har aldrig stått inför större behov av organisatorisk förändring, särskilt kopplat till digitalisering. Samtidigt är det en ganska läkarstyrd och inte särskilt förändringsvillig bransch.

Ludwig: Jag upplever att problemlösning saknas över lag. Det är svårt att hitta robusta lösningar inom industrin och olika branscher.

Hannah: Det håller jag med om. Det är ofta man stöter på personer som säger de klassiska orden ”det har alltid varit så här”, när jag som ingenjör lokaliserar ett problem i verksamheten. Oftast hade problemen inte krävt särskilt svåra lösningar, men jag upplever att det saknas kunskap.

Nina-Li: Det är mycket ”släcka bränder” och ”lindra symptom”.

Sofia: En annan sak jag märkt är att stora organisationer tenderar att bygga på lösningar kring till exempel digitalisering på äldre, befintliga lösningar, när man kanske hade behövt göra organisatoriska förändringar som bäddar för digitalisering och underlättar implementering.

Annie: Ta bilindustrin som exempel. De har väletablerade produktionslinor för bensinmotorer, och helt plötsligt är det dags för elbilar. Där hade man kanske behövt se över sin struktur, i stället för att addera det elektriska.

Hannah: Samtidigt ändras allt så fort nu, så det är väldigt svårt för alla, inte bara stora organisationer, att hänga med i svängarna.

Vad hade ni velat ha mer av för att förbereda er inför yrkeslivet?

Ludwig: Mer praktik.

Hannah: Ja, för det är då man inser att man har lärt sig något, men också vad man kanske gör fel. Man behöver komma ut ur sandlådan och känna av komplexiteten.

Ludwig: Det blir också tydligare var vi behövs och vilka problem som finns inom olika verksamheter.

Vilka är de vanligaste utmaningarna ni har sett under era praktiker?

Ludwig: Det är mest att saker bara är som de är för att de alltid har varit så.

Annie: Men det kan också vara så att användarna saknar grundläggande förståelse för nya lösningar. Vissa digitaliseringssatsningar kan vara jättebra i teorin, men så vet folk inte hur de ska göra.

Hannah: Och ibland är det att olika system inte kan prata med varandra.

Annie: Men oftast beror den typen av program på något annat.

Hannah: Ofta finns det en viss motvillighet, en ovilja att förändras.

Nina-Li: Ja, nästan till en grad att man kan vilja manipulera system och kringgå dem. Vi skrev ett ex-jobb om det, att människor är väldigt uppfinningsrika och kan anstränga sig för att hitta kryphål.

Hur viktig och eftertraktad upplever ni att er kunskap är och kommer att vara i framtiden?

Hannah: Ganska så viktig.

Nina-Li: Man får åtminstone hoppas det!

Annie: Vi kan hamna i stort sett var som helst. Det vi pluggar kan appliceras på väldigt mycket, så på det sättet är vi nog efterfrågade. Jag har ju till exempel redan ett jobb. Jag ska bli managementkonsult.

Hannah: På specifikt den här linjen är det väldigt vanligt att många blir konsulter efter skolan.

Annie: Många ser det som en rolig start, och ett sätt att få testa på många olika jobb.

Sofia: Det är brett, man växer ganska fort och hittar det som passar en bäst. Vi kommer ut som generalister och vill växa fort och hitta rätt, så då är det ett bra alternativ.

Ludwig: Jag vill gärna testa R&D inom ett företag, bygga in kvalitet i produkter från början och sen även testa på den strategiska produktutvecklingen.

Vilka utmaningar kommer ni att ställas inför?

Annie: AI och klimatkris.

Hannah: Jag skulle precis säga samma sak.

Sofia: IT och programmeringsspråk har lagts in mer och mer i utbildningen.

Annie: Det är en ”prerequisite” att kunna grunderna inom maskininlärning.

Hannah: Jag kan tycka att det känns lite stressigt att industriell ekologi kommer bli en allt viktigare del, särskilt inom produktion. Det är så mycket som behöver förändras, och det går inte tillräckligt fort.

Annie: Det är så mycket politik i det här. Två olika världar möts – forskarna och politikerna.

Hannah: Hur många gånger har inte vi fått höra att ”i framtiden kommer x och y bli ett jättestort miljöproblem, och det får ni ta hand om”? Bland annat när det kommer till förnybara material, eftersom vissa grundämnen kommer att ta slut…

Hur ser ni på den breddade rollen ni står för?

Hannah: Jag tycker att det låter kul att vi får mer på vårt bord, och mer utmaningar att lösa. Det är lite varför jag valde den här utbildningen.

Nina-Li: Utvecklingen är jättespännande.

Sofia: Vi har förberetts inför att klara mångt och mycket. Vi är nog ganska bekväma med att behöva jobba brett.

Annie: En sak jag har tänkt på är att kvalitetschefer som får friheter och har ett tydligt syfte kan åstadkomma fantastiska saker. Sen finns det vissa organisationer där kvalitetschefens primära uppgift blir att samla in data och siffror, för att få organisationen att se bra ut. Kravet på att rapportera ökar väldigt mycket just nu, och jag är rädd för att min framtid kan bli att dokumentera så pass mycket att jag inte hinner göra något av det jag dokumenterar. Det är lätt att bli en slags bänkvärmare.

Ludwig: Men jag tycker mig också se ett skifte. Nu ska alla jobba med kvalitet. Det är mer integrerat i processerna. Någon kommer alltid behöva bära ansvaret, men till skillnad från förr så är det inte bara en person som gör jobbet.

Hannah: Jo, det finns fortfarande vissa verksamheter där en person gör allt, men det är ju när kvalitet inte är inbyggt i processerna.

Sofia: Och det är ju det vi finns till för. Vi ska ju hjälpa dem att bygga in det från start.