Kvalitetssatsningen på äldreomsorgen som pågick mellan 2010 och 2014 gav inte någon bestående kvalitetsutveckling, men hade vissa positiva effekter för personer på särskilt boende, visar ny rapport från Riksrevisionen.
Kvalitetssatsning för miljarder ökade inte kvaliteten
Kvalitetsutveckling
Under en fyraårsperiod satsade staten 4,3 miljarder kronor på att utveckla kvaliteten i kommunal vård och omsorg om äldre. Men kvalitetssatsningen har inte lett till någon bestående kvalitetsutveckling visar en granskning från Riksrevisionen.
Någonting är fel
Läs vidare – starta din prenumeration
Staten satsade under perioden 4,3 miljarder kronor på att utveckla kvaliteten i kommunal vård och omsorg om äldre. En viktig del var satsningar på olika kvalitetsregister. De har inte lett till någon bestående kvalitetsutveckling, däremot till positiva bieffekter för enskilda individer, visar granskningen.
Kvalitetsregistren skulle ge kommunerna förutsättningar att varaktigt förbättra sina vård- och omsorgsinsatser, men enligt Riksrevisionens granskning nådde man inte detta huvudsyfte. Satsningen på kvalitetsregister hade vissa positiva effekter, men staten har inte lyckats förvalta dessa på det sätt som hade varit nödvändigt för att förbättra verksamheterna långsiktigt.
– Äldresatsningen bidrog till ett välbehövligt fokus på arbetssätten i äldreomsorgen. Men Socialstyrelsen borde tidigare ha fått ett tydligt uppdrag att omhänderta effekterna. Då hade det varit möjligt att utveckla ett långsiktigt stöd till kunskapsutveckling i kommunerna medan satsningen pågick, säger riksrevisor Helena Lindberg i en kommentar.
Oväntade effekter
Äldresatsningen fick dock andra positiva effekter än vad som från början var meningen. Riksrevisionen konstaterar klara förbättringar av vården och omsorgen för de personer som bor i särskilt boende och registreras i något av registren.
– Dessa personer får en bättre vård och omsorg i kommunen och det minskar deras behov av sjukhusvård. De löper också en klart lägre risk för olämplig läkemedelsbehandling och fallskador, säger Henrik Segerpalm, projektledare för granskningen.
Riksrevisionen bedömer att detta beror på att personalen vid äldreboenden använt kvalitetsregistren som ett beslutsunderlag i den löpande verksamheten.
Strider mot likvärdighet
Detta är dock inte riktigt i enlighet med den lagstiftning som reglerar användning av kvalitetsregister. Dessutom står det i strid med den grundläggande tanken om en likvärdig vård- och omsorgsverksamhet, enligt Riksrevisionen.
– Registren har haft effekter på individnivå som redan borde ha varit omhändertagna av journalföringen. Journalföringen i den kommunala vården bör därför förbättras så att effekterna kan komma alla till del, säger Henrik Segerpalm.
Riksrevisionen efterlyser i sin granskning även en utveckling av tekniska möjligheter att dela information mellan journalsystem och kvalitetsregister, i syfte att undvika onödigt dubbelarbete.
Läs hela rapporten från Riksrevisionen
Läs mer om Kvalitet i vård och omsorg på vår webbplats Kvalitetsvård.