Långa bollar och raka puckar

Under tonåren spelade jag fotboll i Kusfors IK, ett lag som på den tiden, det vill säga mitten av 70-talet, mestadels kämpade på i division 5. Även om det med elitmått mätt var tämligen låg kvalitet på spelet bär jag fortfarande med mig mycket av den positiva fostran som jag fick i fotbollsklubben.

Jag lärde mig till exempel att träning ger färdighet, att kämpa ända fram till slutsignalen och att det krävs en god stämning i laget för att man ska kunna vinna. Dessutom fick jag förmånen att lära känna människor som verkligen brann för sin älskade idrottsklubb.

Ibland när det går trögt i mitt eget skrivande, eller när det blåser motvind på annat sätt, brukar jag drömma mig tillbaka till fotbollsplanen. Då hör jag de uppmuntrande tillropen från tränaren, medspelarna, bänknötarna eller supportrarna, som sett mig tappa geisten. Med deras stöd i ryggen sporras jag till stordåd, rundar ytterbacken och lobbar bollen över den förvånade målvakten i Risliden SK.

På senare år har antalet idrottsledare som föreläser om management ökat markant. Och visst finns det mycket att lära från idrottslivet. Alla idrottsledare har sina egna knep. Handbollslandslagets Bengt Johansson släpper loss sina spelare och griper bara in när det verkligen behövs. Engelska fotbollslandslagets Sven-Göran Erikssons blandning av värmländsk klurighet, svensk demokratitradition och italiensk eldighet har skapat stora rubriker.

Men det finns också mindre bra aspekter på ledarskapet inom idrotten. Släktskapet med börsens krav på snabba resultat kan ibland skada den långsiktiga kvaliteten. Dopingen inom skidvärlden är bara ett exempel på detta och man kan ibland även se otåligheten i form av toppning av lag ända ner i knatteålder.

När jag ändå är inne på det här med idrott skulle jag vilja passa på att ge alla föräldrar en liten tankeställare. I vårt samhälle finns nämligen en tendens att lyfta upp aktivitet till skyarna. Att ha aktiva barn som spelar fotboll, dansar, spelar musik eller på annat sätt får utlopp för sin skaparlusta och att använda sin energi på ger många sociala pluspoäng. Man bör dock vara vaksam på om barnen verkligen mår bra av all denna aktivitet. Får de tid över för reflexion eller ”åker de moped genom Louvren” som Owe Wikström uttrycker det i sin tänkvärda bok ”Långsamhetens lov”.

Förälder som lägger en stor del av sin fritid till att fungera som taxi, funktionär eller lottförsäljare för sina barns räkning bör också fundera över är om man verkligen gör sina barn en tjänst genom att slita ut sig på allt detta stöttande.

Föräldrar behöver också reflexionstid!

Kvalitetsprofilen

Kunskapsmaterial

Utbildnings-tv

Hämtar fler artiklar
Till startsidan
Kvalitetsmagasinet

Kvalitetsmagasinet Premium

Full tillgång till strategiska artiklar och smarta verktyg för bland annat verksamhetsutveckling, kvalitetssystem och ledarskap.

Det senaste