Lär från 2019 och gör 20-talet till ett kvalitetsdecennium

Nu är vi inte bara på väg in i ett nytt år, utan till och med på väg mot ett nytt decennium. Vad passar då bättre är att summera det gångna året och försöka ta lite lärdomar från detta med oss in i framtiden. Min övertygelse är att framtiden kommer att handla väldigt mycket om kvalitet. Det finns idag ett antal tydliga indikationer på att så måste bli fallet.

Våra verksamheter och vår värld står inför ett antal stora utmaningar. Utmaningar som skapar spännande möjligheter om de hanteras rätt, men som också kan leda till stora problem om de ignoreras. Utmaningar som alla kan och behöver hanteras genom ett välutvecklat kvalitets- och förbättringsarbete.

Jag har under ett antal år talat och skrivit mycket om hur kvalitetsutvecklingen accelererar i Kina och en rad andra länder vilka historiskt inte förknippats med kvalitet. Detta är något som kan komma att påverka både vår svenska konkurrenskraft och välfärd väldigt mycket.

Imponerande kvalitetsutveckling

Under det gångna året har tydligheten i detta blivit än större. Som professor i kvalitet i Shanghai och rådgivare till Kinas kvalitetsarbete har jag en ganska god insyn i den utveckling som pågår. Jag har besökt en mängd företag i Kina och diskuterat kvalitetsfrågan med ett stort antal kinesiska företagsledare, politiker och forskare.

Den kvalitetsutveckling som pågår är imponerande och behöver synliggöras mer i väst. Min personliga förhoppning är att en ökad förståelse för denna utveckling kan sporra våra västerländska företagsledare, politiker och kapitalägare till verkningsfullt förbättringsarbete och bryta trenden av kortsiktigt och destruktivt agerande.

Jag fick en tankeställare när jag i samband med styrelsemöte i november, på American Society for Quality’s (ASQ) huvudkontor, såg en tavla på Joseph Juran. Bilden och texten var från European Organization for Quality’s (EOQ) årliga konferens 1966, som det året genomfördes i Stockholm. Juran höll där ett tal i vilket han varnade för den snabba kvalitetsutveckling som vid den tiden skedde i Japan.

Tog inte på allvar

Tyvärr tog allt för få människor budskapet i Jurans tal på allvar. Tjugo år senare hade detta kommit att kosta oss hela den västerländska varvsindustrin, kameraindustrin, hemelektronikindustrin samt betydande delar av bilindustrin.

Nu pågår en kvalitetsutveckling i Asien som är betydligt mer omfattande jämfört vad som hände historiskt i Japan. Redan i dag har kinesiska, koreanska och indiska företag, som ligger i täten, passerat många av sina västerländska konkurrenter och många fler är på gång.

Kvalitet i välfärden

En annan fråga som behöver tas på allvar och hanteras seriöst är kvalitetsutvecklingen i den svenska välfärden. Under året har jag arbetat med en mängd kommuner, regioner och statliga organisationer. Vissa verksamheter har kommit långt och har både kompetens och starkt ledningsengagemang avseende kvalitet. Studerar man t ex de skolor som tilldelats Kvalitetsutmärkelsen Bättre Skola så finner man ett föredömligt kvalitetsarbete och fina resultat.

Vad som gör mig frustrerad är varför inte alla andra lär från sådana goda exempel och omgående sätter fart. Behovet är väl ganska uppenbart.

Jag har försökt att få gehör för kvalitetsutveckling bland politiker på alla nivåer och har bl a haft flera möten och föredrag i riksdagen. Allt för lite händer dock. Regeringen förefaller tyvärr både okunnig och ointresserad av en sund kvalitetsutveckling, då kvalitetsdebatten mestadels används för att demonstrera ideologier i stället för att fokusera på sådant som verkligen gör skillnad.

Fortfarande förefaller många politiker tro på att faktorer som mer resurser, inga vinster i välfärden och/eller mer kontroll ska kunna skapa kvalitet. Detta trots att vi sedan mer än 70 år vetat att kvalitetsutveckling handlar om ledarskap, kundfokus, förbättringsförmåga, kompetens, etc. Personligen kommer jag dock att fortsätta argumentera. Hoppas ni är många som faller in i och bidrar till att görs debatten mer saklig!

Skapa hållbar utveckling

Hållbarhetsfrågan berör mig väldigt mycket. Särskilt klimatfrågan borde väl idag de flesta inse att är en framtida överlevnadsfråga. Behovet av att agera känns mycket övertygande. Dock känns det även här som att debatten hamnat fel. Mycket mer fokus behövs på HUR vi ska agera för att skapa en hållbar utveckling på alla nivåer. Idag diskuteras hållbarhet tyvärr nästan uteslutande på symtomnivå. Och problem kan inte lösas på riktigt om man inte fokuserar på det bakomliggande systemet, förstår problemens rotorsaker och finner verkningsfulla sätt att påverka dessa. För att lyckas krävs kunskap och forskning. Inte tyckare och domedagspredikanter.

Idag förbrukas enorma mängder resurser helt i onödan. Slöserierna är nästintill ofattbara. Detta gäller råvaror och energi såväl som mänskliga resurser. En stor del av allt som förbrukas leder inte till värdeskapande. I detta finns en fantastisk hållbarhetspotential. Utifrån International Academy for Quality (IAQ) har vi under ett antal år försökt nå ut med detta budskap, bl a till FN som vi är knutna till. På KTH har vi sedan några år startat ett nytt forskningscenter i Södertälje tillsammans med bl a Scania och Astra Zeneca där fokus ligger på just hållbar produktionsutveckling.

Just nu sitter jag och jobbar med kriterierna till en ny global award som IAQ kommer att lansera nästa år med avsikt att synliggöra hur ett verkningsfullt kvalitets- och förbättringsarbete driver en riktig och sund hållbarhetsutveckling. Personligen har jag mycket stora förhoppningar om att vi genom mer kunskap ska kunna leda in hållbarhetsarbetet på en mer framkomlig väg som på riktigt gör skillnad.

Digitalisering ett medel för förbättring

Slutligen skulle jag vilja lyfta upp det digitaliseringsarbete som pågår i de flesta verksamheter. Även om stora investeringar i IT skett under en ganska lång tid har ganska få effekter hittills gått att uppmäta avseende kvalitet och produktivitet. Tvärt om har man allt för ofta istället börjat se strul, problem och störningar som uppstår som följd av brister i digitaliseringen.

På EOQ:s konferens i Lissabon i oktober valde jag därför att mynta begreppet ”cost of poor digitalization” och dra paralleller till kvalitetsbristkostnadsbegreppet. En huvudorsak till detta är att digitalisering ofta blivit ett självändamål. Viktigt är att inse att teknik endast är ett medel för att förbättra och att resultatet inte blir bättre än det sätt som tekniken används på. Ytterst handlar ju allt om att göra rätt saker på rätt sätt…

Att kvalitetssäkra digitaliseringsarbetet känns därför mycket akut. Detta handlar om att göra tekniken till en del av förbättringsarbete och verksamhetsutveckling. Ett arbete som alltid måste börja med kunderna och deras behov, dvs kvalitet. Genom att först utveckla effektiva och värdeskapande processer finns helt andra möjligheter att uppnå fantastiska genombrott med digitalisering och ny teknik. Om så ska kunna ske krävs dock en rejäl omdaning och kompetensutveckling av dagens IT-företag, vilka idag mestadels saknar de kunskaper som krävs för att på riktigt kunna bidra och skapa värde. Här finns ett stort behov all den kunskap som finns inom kvalitetsområdet.

Skapar möjligheter

Det är lätt att tolka dessa rader som negativa. Så ser jag det inte alls. Vad som händer beror helt och hållet på hur vi kommer att agera under det närmaste decenniet. De områden jag lyfter fram utgör var för sig ett allvarligt hot mot vår välfärd, framtid och kanske även överlevnad om de ignoreras.

Samtidigt skapar de fantastiska möjligheter och kan på olika sätt bidra till en mycket god framtidsutveckling. Viktigt är att inse att samtliga utmaningar i grunden handlar om våra verksamheters förmåga att förbättra och utveckla kvalitet. Låt oss därför verka för att göra 20-talet till ett kvalitets- och förbättringsdecennium!

Lars Sörqvist 

Vd Sandholm Associates, Docent Kungliga Tekniska Högskolan, professor i kvalitet vid Shanghai University samt vice president för International Academy for Quality.