Lars Flink vd för SIS ”Standarder gör livet enklare”

Stockholm, götgatspucken mot Slussen och sen ligger standardfabriken SIS där med Si-loggan hissad i topp. Här styr Lars Flink sedan 2001 över ett 160-tal personer, med uppgift att utveckla nya standarder för allt från säkerhet för julgransljus till kvalitetsarbete och geografisk information.

Bakom det mesta finns faktiskt en standard, konstaterar Lars Flink och visar en bild från en sommardag hemma i någons trädgård. Fotot är fyllt av markeringar som visualiserar att standarder är inblandade överallt, bakom blomkrukan, badbollen och husdörrens storlek.

Färre certifierade

ISO 9000 är en av SIS mest kända standarder, men de senaste tre åren har antalet certifieringar av ISO 9000 minskat. År 2001 fanns 4 652 certifierade organisationer i Sverige, 2002, 4 039 och 2003 hade antalet sjunkit till 3 262.

Men Lars Flink ser ingen fara på taket och poängterar att man inte kan sätta ett likhetstecken mellan antalet certifieringar och antalet användare av en standard. Som han ser det har varken användandet eller intresset för ISO 9000 minskat. Däremot kan det hända att att färre väljer att kommunicera sitt kvalitetsarbete genom certifieringar. Många väljer istället att satsa energi och pengar för att fylla sitt eget varumärke med innehåll som god kvalitet och socialt ansvarstagande.

Obefogad kritik

Att ISO 9000 är byråkratiskt och koncentrerar sig mer på dokumentation och struktur än på att faktiskt uppnå ett resultat tycker Lars Flink är obefogad kritik. Han menar att ISO 9000 har bidragit ofantligt till en positiv kvalitetsutveckling.

– Struktur är nödvändigt för att kunna angripa ett problem och det är lättare att kommunicera med andra när man har samma angreppsätt, menar Lars Flink och tillägger att ISO 9000 självklart inte kan garantera god kvalitet men är en mycket bra grundsten. Man kan dessutom vara väldigt kreativ inom ramen för standarden.

– Inte heller en konstnär startar sin morgon med ett blankt papper, det ligger mycket ordning och reda bakom ett konstverk, säger Lars Flink.

Standarder viktiga

Standarders främsta fördelar är egentligen att de gör livet lättare. Gemensamma referensramar underlättar när man ska sälja varor mellan länder och förenklar relationen mellan leverantör och kund. De är också ett utmärkt sätt att driva förändringar och skapa kunskapsöverföring från västvärldens storföretag till underleverantörer i utvecklingsländerna, menar Lars Flink.

I och med nya ISO 9000 blir det också lättare för tjänstesektorn att certifiera sig och Lars Flink tror personligen att det finns ett stort utrymme för att öka användandet av ISO både inom tjänstesektorn och vården.

En diplomat

Lars Flink ger intrycket av att vara en riktig diplomat. Det bör man nog också vara som vd för SIS och vicepresident i den Europeiska standardiseringsorganisationen CEN, ett uppdrag som han haft i drygt ett år.

– Det är fascinerande att det går att enas globalt kring standarder, trots alla pågående politiska konflikter världen runt. Det och att arbeta med att skapa en gemensam europeisk marknad är två av de saker som jag tycker är mest spännande med standardiseringsarbetet, säger Lars Flink.

Men visst kan arbetet kännas trögt ibland. Genomsnittstiden för att ta fram en ny standard är sex år. Lars Flinks och Sveriges mål är att det inte ska ta längre tid än tre. På så sätt ligger standarden mer i tiden när den är färdig, den innehåller senaste teknik och behöver inte uppdateras lika ofta. Dessutom blir de inte lika kostsamma att ta fram.

– Generellt så finns det en hel del som kan effektiviseras så det är ingen omöjlig vision, exempelvis är en av våra motparter EU-kommissionen och det finns mycket att göra för att snabba på hanteringen där.

En av de standarder som Lars Flink tycker är extra intressant just nu är standarden för Social Responsibility, en standard inom ett helt nytt område som Sverige tillsammans med Brasilien delar sekretariatskapet för.

– Det finns ett stort engagemang och många åsikter kring den här frågan, så det är väldigt spännande, försäkrar Lars Flink.