I två år har hon arbetat med boken Tillitsprincipen (Natur & Kultur, 2024), och både lättnad och förväntan fyller Louise Bringselius röst när Kvalitetsmagasinet fångar henne i farten.
– Den tog lite längre tid än andra böcker jag har gjort. Men nu är den här, och det känns stort. Det finns enorma risker för Sverige om vi inte ställer om till tillitsbaserat. Vi har länge varit ett av världens mest innovationsdrivande länder, så det är mycket som står på spel om vi inte börjar agera klokare, säger hon.
Louise Bringselius har tittat på såväl statliga myndigheter som näringslivet i sin forskning, men hon säger att hon möter tillitsbristen överallt i vardagen – och främst bland de som arbetar ute på golvet.
– Jag var inne i en klädaffär och frågade personalen där varför de hade ett visst storlekssystem som verkade ologiskt, och som kunde göra kunderna irriterade och generade. Personalen sa genast att de höll med. De tyckte det var idiotiskt, men ingen lyssnade på dem. Forskare som jag är gick jag vidare till liknande butiker och undersökte saken – och alla vittnade om samma sak: deras kunskap om kundernas behov togs inte till vara på. Och det är ju resursslöseri om något, säger hon.
Boken Tillitsprincipen är uppdelad i tolv olika vägval, som i sin tur är indelade under tre teman; styrning, organisering och kultur/ledarskap.
Tanken är att Tillitsprincipen ska kunna användas som en handbok för organisationer som vill ställa om till tillitsbaserad styrning, men inför arbetet rekommenderar Louise Bringselius att man som chef gör en inventering av behoven på arbetsplatsen.
Då kan man sedan använda det underlaget som ett raster vid implementeringen av den nya principen. För det rör sig inte om något annat än en princip, förklarar hon.
– Med den här boken vill jag hamra in att tillit inte bara handlar om beteenden, utan att det är en princip som berör även styrsystem och strukturer. Princip väger nämligen tyngre, det tummar man inte på. Då kan man också på ett annat sätt applicera tilliten i olika fokusområden, så som digitalisering exempelvis. För risken med att lyfta begrepp som man sedan inte aktivt arbetar utifrån, är att det blir en backlash när människor märker att det bara var tomma ord, säger hon.