Äldreomsorgen i Vadstena hade höga sjukskrivningstal, men genom en modell med arbetstidsförkortningar, flexiblare schema och mer inflytande för personalen lyckades en avdelning på äldreboendet Vätterngården minska sjukfrånvaron med 75 procent och kostnaderna för vikarier med 80 procent.
– Det var vi själva som utarbetade modellen på uppdrag av omsorgschefen som ville få bukt med de skenande kostnaderna för sjuklön, berättar Jenny Edholm som varit projektledare.
Mer inflytande
Vårdlaget skapade en arbetsmodell som innebar att alla anställda fick en arbetstidsförkortning på tre timmar per vecka. I gengäld lade man tre timmar i heltidsmått av arbetstiden i en timbank utanför arbetsschemat som man kunde ta av för att täcka upp för varandra när någon exempelvis blev sjuk. Alla som ville fick samtidigt möjlighet att gå upp på heltid och vårdlaget utökades med en tjänst som fick lön ut den pott som vanligtvis använts till vikarier. Arbetslaget fick också ett utökat ansvar för enhetens budgetarbete och ekonomi, vilket gjorde att man blev mer kostnadsmedveten.
– Det här fick direkta konsekvenser, vi fick en mer kontinuerlig arbetsmiljö och vi blev inte lika sårbara för frånvaro. Brukarna fick också en bättre vårdkvalitet eftersom de alltid träffade samma personer. Vi som arbetar hade även lättare att påverka vår egen arbetstid. Kort sagt blev det lättare för oss att kombinera arbetsliv med privatliv, konstaterar Jenny Edholm.
Ingen kostnadsskillnad
Genom att kostnaderna för sjuklöner och vikarier minskade drastiskt lyckades man i princip hålla sig inom samma ekonomiska ramar som tidigare.
Även politikerna i kommunen såg positivt på projektet, ett tag var det till och med tal om att samma arbetsmodell skulle införas på fler arbetsplatser i kommunen.
Men sedan några månader tillbaka är projektet nedlagt.
Enligt Jan-Inge Printz som är ordförande i kommunens socialnämnd beror det på kommunens ekonomi som idag har ett underskott på fem miljoner kronor.
– När våra revisorer granskade projektet kunde de inte garantera att arbetsmodellen inte skulle gå med förlust när projektpengarna tagit slut, därför vågade vi inte ha kvar det, säger Jan-Inge Printz.
Han utesluter inte att modellen kan bli aktuell igen, men först måste kommunen få ordning på ekonomin.
– Jag ser ingen fortsättning inom de närmaste två åren, men efter 2007 har vi höga pensionsavgångar och då kanske modellen kan vara något att locka med vid rekrytering av ny personal, säger Jan-Inge Printz.
Ansvar kvar
Idag är det enda som finns kvar av arbetsmiljöarbetet på Vätterngården är personalens insikt om budget och ekonomi. Jenny Edholm tycker dock inte att personalen tar lika mycket ansvar som tidigare.
– Knäckfrågan var arbetstidsförkortningen. Nu finns det ingen morot för oss att anstränga oss lika mycket och exempelvis gå in en extra fredagkväll för att täcka upp för en kollega eftersom vi inte får något tillbaka. Kontinuiteten i arbetslaget är borta, vårdkvaliteten har försämrats och konflikterna har blivit fler, konstaterar hon.