Motstridiga krav för mellanchefen

Mellancheferna blir allt färre. De senaste 10–15 åren har organisationer och företag fått en allt plattare hierarki. Olika skolor ger olika förklaringar till vad det beror på, vissa pekar på att decentralisering blivit på modet, andra på en trend där företag utkontrakterar allt mer för att koncentrera sig på sin kärnverksamhet. Klart är i varje fall att i många företag där det tidigare fanns fem, sex mellanchefer upp till ledningsnivå finns kanske bara två kvar. Mellancheferna har därmed fått ett större och vagare ansvarsområde. De ska ha kontroll över både det stora och lilla, både vara visionära och småpetigt kostnadsmedvetna. De ska motsvara förväntningar från både överordnade och underordnade.

– Vår hypotes är att den här utvecklingen förstärker mellanchefens känsla av dubbelhet, berättar Dan Kärreman, forskare vid företagsekonomiska institutionen vid Lunds Universitet.

Han är en av de forskare som fått 2,7 miljoner från Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap för att utreda mellanchefens situation och titta på hur företag och organisationer påverkas av deras arbetssituation.

Vara på plats

Forskargruppen ska följa 15–20 mellanchefer i några stora internationella företag i deras arbetsvardag under upp till ett års tid, för att få en god bild av hur deras situation ser ut.

– Att göra intervjuer räcker ofta inte eftersom det är så mycket som cheferna inte nämner i en intervjusituation som är självklart för dem men inte för andra. Dessutom finns det en stark chefsideologi i Sverige som gärna leder till att cheferna romantiserar sin chefsroll, säger Dan Kärreman.

Forskningen ska bland annat användas i utbildning för att förbereda studenterna på hur det är att arbeta som mellanchef.

– Det här är ett område som är förvånansvärt lite utforskat så vi tror att intresset för resultaten kommer att vara stort även internationellt, säger Dan Kärreman