Spelregler som främjar och motverkar samarbetskulturen– Installera en konfliktkatalysator!

Vi påverkas påtagligt av varandras val, beteenden och levnadsmönster. Oroligheter som krig och andra kriser i omvärlden påverkar inte endast de direkt involverade parterna, utan har effekter på hela världen. Att enskilda länder har extremt höga koloxidutsläpp påverkar inte endast klimatet i deras omedelbara närområde, utan drabbar oss alla. Detsamma gäller för våra beteenden på arbetsplatser, i hemmet, i grannskapet eller föreningslivet. Mitt beteende är mitt ansvar, men inte min ensak. Hur jag uppträder har en omedelbar inverkan på min närmiljö och i förlängningen även på omvärlden. Det är enfaldigt att hävda något annat.

Vi är inte våra beteenden
När vi säger saker som ”jag är sån” så är det inte sant. Så länge som vi inte är starkt präglade av psykiska funktionshinder, så kan vi välja beteende. Att säga att ”jag är sån” är att försvara sitt beteende och på så vis försöka slippa undan ansvar. Att säga ”hen är sån” är att legitimera den andres beteende och därmed hävda att hen är oförmögen att kunna handla annorlunda. Är vi 20 personer som ska samverka så betyder det inte att vi har en tjugondedel av ansvaret för den psykosociala miljön, utan vi har alla 100% ansvar. Vi har olika roller, funktioner och egenskaper, men vi ingår alla i samma system och har lika delar ansvar för hur helheten fungerar.

Kul och trivsamt på jobbet är inget som vi har. Det är något som vi får lov att skapa, underhålla, utveckla och vårda. Därför behöver också alla vara med i arbetet att ta fram de ledord som vi anser ska prägla vår psykosociala arbetsmiljö. Att cheferna enskilt sätter den agendan skapar inte lika stark motivation eller särskilt stort engagemang. Vi är mer benägna att agera på, och ta ansvar för, de idéer och premisser som vi själva har tagit fram och utvecklat. Att gå emot dessa är det samma som att motarbeta sig själv.

Synliggör och avtala vilka spelregler som främjar och motverkar samarbetskulturen
Tillhör ni en av de arbetsplatser som fortfarande gör mätningar gällande den psykosociala arbetsmiljön genom enkäter där medarbetarna får uttrycka sig anonymt? Sluta genast med det i så fall. Det motverkar syftet och skapar en otrygg arbetsmiljö med en mängd onödiga konflikter som påföljd. Hur ska ni kunna följa upp och använda informationen till någonting överhuvudtaget? Konfronterar vi den utpekade så kommer hen för det första högst troligt ha en helt annan bild och hen kommer omedelbart också vilja veta vem detta påstående kommer ifrån. Eftersom vi inte vet det så kommer den angripne söka svar på det på egen hand. Misstankar om vem det kan vara blir snart valda sanningar och den angripne kommer få svårt att veta vem hen kan lita på och inte. På vilket sätt främjar detta samarbetskulturen?

Synliggör motverkansfaktorer och framgångsfaktorer för konstruktiv konflikthantering
En grundläggande del av konfliktkatalysatorns konstruktion är att inta en konfliktsyn.
Med det menas att vi accepterar att konflikter finns och är ett naturligt och självklart inslag i alla sociala sammanhang. Att förebygga onödiga och dyrköpta konflikter är bra, men det betyder inte att till varje pris undvika alla konflikter.
Genom att sätta upp gemensamma spelregler för det sociala samspelet och för hur vi ska agera i de konflikter som trots allt uppstår, minskar vi både på antalet onödiga konflikter och det ger oss samtidigt betydligt bättre förutsättningar till att de konflikter som ändå uppstår blir mer konstruktiva och effektivt behandlade, menar Henrik Mattsson. Det underlättar även för de som är konflikträdda till att våga ta konflikten. På samma sätt som mörkerrädsla är en omskrivning så är konflikträdsla i hög grad också det. Vi är egentligen inte rädda för mörkret utan för vad som döljer sig i mörkret. Rädslan handlar alltså snarare om ovissheten om vilka eventuella faror som lurar i mörkret. Om vi vistas en tid i mörkret utan att någonting farligt inträffar så känner vi oss succesivt tryggare. Konflikträdsla präglas också av den sortens psykologiska utmaning. När vi vet på ett ungefär vad vi kan förvänta oss så dämpar det oron och får oss att känna en större trygghet och självtillit. ”Jag kan fixa det här”.

Så hur ska man göra då?
Låt alla besvara följande frågor:

• Vilka beteenden främjar en rolig, trygg och trivsam samarbetsmiljö?
• Vilka beteenden motverkar det samma?
• Vilka inslag försvårar och skadar konfliktprocessen (skadliga utsläpp)
• Vilka inslag främjar konfliktprocessen (konvertering till ofarliga ämnen)

Att sätta upp gemensamma spelregler lämnar inga garantier, men det skänker oss betydligt bättre förutsättningar än alternativet. Att vi har trafikregler betyder inte att alla följer dem, men hade vi inga trafikregler alls så skulle det innebära fullständigt kaos i trafiken. Precis som trafikregler bidrar till att till exempel förebygga olyckor, minska fysiskt och psykiskt lidande och kostnaderna för materiella skador, så bidrar våra samverkansregler till att både förebygga och lösa konflikter. Reglerna ger oss en kartbild över hur vi lämpligast tar oss fram till vårt mål och hjälper oss att lösa konflikten eftersom ramverket styr processen och bestämmer utkomsten. Känsloutspel och uttryck för subjektiva åsikter har fortsatt ett visst spelrum, men är inte styrande. Det är så en konfliktkatalysator kan konvertera oundvikliga, toxiska utsläpp – och skona den psykosociala arbetsmiljön.

Gästskribent: Henrik Mattsson