Personcertifiering viktig för kvalitet

Personcertifieringen i Sverige utvecklades i början av 1990-talet. Bland de första som certifierades av ackrediterade certifieringsorgan var svetsare och personal som arbetar med oförstörande provning, till exempel vid kärnkraftverk. Båda grupperna hade haft kontroller av sin personal redan tidigare.

– Om en svetsare misslyckas med svetsarbete kan det kosta stora pengar att göra om det. Att kontrollera personalen handlar för företagen om att kontrollera kvaliteten, säger Peter Kronvall, ansvarig för personcertifiering på SWEDAC.

Certifieringen anses också viktig när det handlar om arbetsuppgifter som måste bli rätt utförda från början och är svåra att kontrollera i efterhand. Den används också för att höja det allmänna kvalitetsmedvetandet hos en yrkeskår, eller för att få konkurrensfördelar gentemot andra företag.

Lagkrav på certifiering

Standarden fick ordentlig fart i Sverige först när den stora byggbranschen anslöt sig 1995. Då kom Plan- och Byggnadslagen, som föreskriver att funktionskontrollanter för ventilation, sakkunniga kontrollanter inom brandområdet och kvalitetsansvariga ska vara certifierade enligt kraven i Boverkets föreskrift för att få en behörighet som gäller i hela landet. Boverket har planer på att utvidga certifieringskravet till att gälla också kontrollanter av kulturvärden i byggnader.

– Syftet är att se till att statens intressen tillvaratas i byggprojekt, berättar Peter Kronvall.

De som arbetar med att tömma eller fylla freon i kyl- och värmeanläggningar är en annan grupp som har lagkrav på sig att vara certifierade för att få utföra sina arbetsuppgifter. Det är Naturvårdsverket som satt personcertifiering som grundkrav, eftersom freon gör så stor skada om det skulle läcka under hanteringen.

Sverige främst

Sverige och Tyskland är de länder i Europa som kommit längst inom personcertifiering. Peter Kronvall berättar att SWEDAC ackrediterar certifieringsorgan till ett par nya personalkategorier varje år, och antalet i dag är uppe i 16 personalkategorier. Det handlar om allt från besiktningsmän för lekplatser och teletekniker till miljörevisorer. Framför allt rör det sig om tekniska yrken, men Peter Kronvall tror att personcertifiering skulle kunna passa många yrkesgrupper.

– Certifieringen handlar om att göra det klart för sig att den person som man satt till ett uppdrag verkligen klarar det. Till exempel skulle alla som arbetar inom medicin kunna certifieras, menar han.

Till grund för en certifiering måste det finnas en kravstandard av något slag. Det kan vara en nationell eller internationell standard, en myndighetsföreskrift eller ett branschdokument. Kravstandarder måste bland annat finnas allmänt tillgängliga och vara så detaljerade att olika certifieringsorgan kommer fram till samma resultat när de använder den. Kravstandarden måste också har en bred förankring och balansera olika intressen, till exempel mellan branschen och den som köper tjänsten.

Krav på uppföljning

Certifieringsorganet ska bedöma personen som ska certifieras mot kraven i kravspecifikationen. Det kan handla om både praktiska och teoretiska prov och ibland ställs krav på till exempel en viss utbildning eller yrkeserfarenhet.

Certifieringen utförs av ett certifieringsorgan som är ackrediterat av SWEDAC. Det speciella med en personcertifiering under ackreditering är kravet på uppföljning. För det mesta handlar det om en kontroll av till exempel genomförda projekt och vidareutbildningar. Certifikatet har en giltighetstid på högst fem år, och därefter ska en ny certifiering genomföras.

Den standard som ligger till grund för certifieringsorganens verksamhet inom personcertifiering är den europeiska standarden EN 45013. Den beskriver de formella kraven som ställs på verksamheten och hur certifieringsprocessen ska vara uppbyggd. Just nu omarbetas standarden till en internationell ISO-standard, som ska vara klar i slutet av 2002 eller början av 2003. Den kommer också att innehålla förslag på hur man ska utforma en kravspecifikation.