Personligt ansvar gav kortare väntetider

Att den svenska vården har ekonomiska problem kan ha undgått få. Vem har inte fått köa för att få komma till doktorn, eller läst i tidningen om hur brist på pengar leder till fullbelagda sjukhus, växande köer och flera års väntetid för den som behöver operera en icke livshotande åkomma.

Men det går att korta köerna radikalt, utan att det kostar ett öre extra. Det är huvud-halssektionen på öron-näs- och halskliniken vid Lunds Universitetssjukhus ett levande bevis på. På bara tre månader har de minskat väntetiderna med 35 procent. För strumapatienter från tre år till tre månader.

– Decentralisering och att personalen fått ökat ansvar och möjlighet att påverka vårdprocessen är anledningen till att effektiviteten ökat så markant, berättar Jan Åkervall, överläkare på avdelningen när Kvalitetsmagasinet gör ett besök på kliniken.

Stora problem

Men det var inte många månader sedan även Jan Åkervalls arbetsplats hade problem med långa väntetider och fullbelagda vårdplatser. I höstas när en översyn gjordes av patienternas vårdupplevelser och av arbetssituationen på kliniken var resultatet nedslående. Personalen tyckte att avdelningen var toppstyrd. De kände sig som brickor i ett spel och ansåg att de hade svårt att påverka innehållet i sitt arbete. Missnöjdheten avspeglande sig i hög sjukfrånvaro och problem med att tillsätta vakanta tjänster.

När patienterna tillfrågades ansåg de att alla var vänliga, men många svarade att de gärna skulle vilja ha en egen doktor. Som de såg ut då träffade de ett stort antal läkare, sjuksköterskor och undersköterskor under sin sjukdomstid.

Inte heller de studerande som fick utbildning på kliniken var nöjda utan ansåg att utbildningen var bristfällig.

Decentralisering

– Med den här informationen som bakgrund kom vi på idén att bryta ned avdelningen i tvärprofessionella arbetslag med läkare, undersköterskor, sjuksköterskor och kuratorer som tillsammans hade ansvar för ett visst antal patienter. Grupperna skulle bli autonoma och ha fri tillgång till vårdplatser, operationssalar och kunna lägga upp sina patienters vårdprocesser som de passade dem själva, berättar Jan Åkervall.

Uppdelningen i arbetslag gjorde att personalen fick mer ansvar och kände att de hade större möjlighet att påverka sitt arbete. Patienterna träffade samma vårdlag under hela sin vistelse på kliniken och omorganiseringen ledde också till att läkarkandidaterna alltid gick med en senior. Dessutom ökade effektiviteten kraftigt.

Mindre dubbelarbete

Anledningen till att effektiviteten ökade så markant tror Jan Åkervall beror på att arbetet decentraliserats och att det nu är mycket tydligare vem som har ansvar för varje patient. Alla vet precis vem de ska söka i respektive fall. Läkarna kan också koncentrera sig på sina patienter och blir inte splittrade i arbetet. Tidigare när många var inblandande i varje fall, gick det åt otroligt mycket tid och dubbelarbete till att rapportera vidare och för varje ny person att sätta sig in i fallet.

Agneta Silow, sjuksköterska på avdelningen nickar bekräftande.

– Tidigare kunde jag få ringa många samtal innan jag hittade en läkare som kände till ett fall, nu vet jag på en gång vem jag ska ringa, berättar hon.

I mindre grupper blir arbetet också effektivare, det går snabbare att fatta beslut och med ökat ansvar blir det också roligare att jobba, menar Jan Åkervall och Agneta Silow.

Lugnare patienter

Även för patienterna har sjukdomstiden blivit lugnare och tryggare. De slipper dra sin sjukdomshistoria för åtskilliga personer och vet vilken läkare som är ansvarig för deras fall.

Nu träffar patienterna de undersköterskor, läkare och sjuksköterskor som ska ha hand om dem på en gemensam mottagningstid redan vid första besöket. Gruppen tar beslut om hur patienten ska behandlas och innan patienten går hem är alla förberedelser klara och hon har ofta med en operationstid i sin hand.

– Tidigare kunde patienterna ringa många gånger till sjukhuset för att få besked om vad som skulle hända här näst, men de visste inte till vem de skulle ringa och det skapade en stor otrygghet. De samtalen slipper vi i större utsträckning idag, säger Agneta Silow.

Fel på organisationen

Generellt menar Jan Åkervall att svensk vård är organiserad på ett ineffektivt sätt. Den är centralstyrd, det medicinska ansvaret är otydligt och lagen om att varje patient ska ha en ansvarig läkare följs sällan. Patienterna står inte i centrum.

Den offentliga vården har heller inga ekonomiska incitament som gör att man behöver anstränga sig för att bli mer effektiva.

– De avdelningar som har långa köer får inga åthutningar för det, snarare får de ännu mer pengar. Men jag tror sällan att det handlar om att det finns för få vårdplatser, det handlar istället om att de som finns måste utnyttjas på ett bättre sätt, säger Jan Åkervall.

Enligt honom gäller det att rannsaka sina rutiner och att våga tänka om. Är patienterna nöjda och personalen delaktiga? Han tror att det tyvärr inte ser så muntert ut på många sjukhus i Sverige.

– För oss har det fungerat bra att decentralisera, delegera och arbeta tvärprofessionellt, men man kan lösa sina problem på många olika sätt, säger Jan Åkervall men tillägger att ju högre komplexitet en verksamhet är, desto mer decentraliserad behöver den vara för att fungera väl.

Mycket kvar

Men öron-näsa-hals i Lund har långt ifrån perfekta arbetsförhållanden.

Nu i dagarna ska de återigen gå igenom rutinerna för de är fortfarande inte färdiga och det är inte alla gånger självklart vem som ska göra vad.

– Javisst har vi mycket kvar att göra, men decentraliseringen har gjort att attityden hos oss all blivit mycket mer positiv. Folk säger ja och inte nej och jag har aldrig sett maken till sådan kreativitet, säger Jan Åkervall.