Pissig kvalitet i Australien

Att vara kissnödig är inte roligt. Speciellt om man befinner sig på fel plats vid fel tidpunkt. Då kan vad som helst hända runtomkring utan att man bryr sig det minsta. Istället är koncentrationen helt fokuserad på den just då alltför lilla blåsa i kroppen som ger sig tillkänna.

I Sverige är det nästan hopplöst att hitta en offentlig toalett. Och om det råkar finnas en sådan är den för det mesta placerad på en så undanskymd plats att till och med SÄPO skulle ha svårt att hitta den. Tydligen är offentliga toaletter inte prioriterat i vårt land. Eller är det möjligen så att det är en för banal sak att satsa på.

Jag kom nyligen hem efter ett besök i Australien och tänker meddela er som efterlyser fler offentliga toaletter att här har ni er benchmark. I alla samhällen i Australien värnar man nämligen om just de offentliga toaletterna. På de mest centrala platserna finns de. Lika väl uppskyltat som välstädat. Tydligen är toalettstädning inte något ”skitjobb”, vilket det rankas som i Sverige.

Jag skulle kunna dra samma historia om parkeringsplatser som det också finns många av i Australien. Och dessutom är de flesta gratis och ligger mitt inne stan. Här kan man förvisso sträcka upp ett varnande miljöfinger. Men som bilförare, vilket de flesta australiensare är, kan man inte klaga på samhällsplanerarnas förmåga att lyssna till kundernas önskemål.

Vi har nog också en del att lära av australiensarnas tillbakalutade inställning till livet. Man tar det mesta med en klackspark och prioriterar ett snack i baren före slit på fältet eller i smedjan. Ibland kan de emellertid gå väl långt i sin slapphet. Jag besökte till exempel en thairestaurang på Guldkusten, som fått en kvalitetsutmärkelse som pekade på att de var den bästa restaurangen i New South Wales. ”Kul att få bli serverad på en sådan”, tänkte jag.

Maten var förvisso mycket god, men servicen var inte mycket att hurra för. Efter att nästan ha somnat av leda över att ha väntat på att få betala kom jag fram till att den där kvalitetsutmärkelsen var helt ogrundad.

Här skulle det inte skada med en satsning på Investors in People. Denna kompetensutvecklingsstandard, som den brittiska staten står bakom, har också lanserats i Australien. I Sverige har nu det första IIP-certifikatet delats ut och vi kan förvänta oss ett ökat intresse för detta sätt att tackla denna viktiga fråga.

Häromveckan träffade jag David Bowker som arbetar med den globala utvecklingen av Human Resource inom TNT-koncernen. Han bedyrade att IIP visat sig fungera i alla världsdelar och inom alla kulturer där TNT är verksamma. Det handlar i alla fall om 70 procent av jordens landmassa och länder där det totalt talas 205 språk!

Så vi kan hoppas att både servitrisen på thairestaurangen på Guldkusten, och de svenska stadsplanerarna i framtiden, får ta del av IIPs välsignelser.