Polisen tar upp kampen med hjälp av styrkort

Polisens arbete har sett ungefär likadant ut under de senaste 1 000 åren. Det har ofta varit kopplat till att människor slår ihjäl varandra och stjäl från varandra. Poliskåren har visserligen blivit mer institutionaliserad under senare tid, men samtidigt är deras arbete inte särskilt långsiktigt, ganska osystematiskt och bygger i hög grad på de enskilda polisernas erfarenheter som sedan förs vidare i kåren. Detta är viktigt, enligt Kjell Elefalk, som menar att behovet också är stort av redskap.

Behovet är således stort av redskap för att systematisera poliskårens arbete och för att fånga upp medborgarnas krav. Det är den huvudsakliga förklaring till att man 1998 påbörjade arbetet med att införa ett styrkort för polisarbete. Idag använder man sig av hela eller delar av styrkortet, som är frivilligt, i 10 polisdistrikt med 7 000 av kårens totalt 22 000 poliser.

Bättre struktur

– Styrkortet är ett hjälpmedel för att få bättre struktur på polisens arbete och för att göra det mer kunskapsbaserat, berättar Kjell Elefalk, utvecklingschef på Rikspolisstyrelsen.

Han karakteriserar polisen som en organisation som dels är hierarkisk, dels anarkistisk i så måtto att de flesta av besluten tas ute på fältet av den enskilde polismannen, som då i högre grad litar på sina erfarenheter än på vilka påbud som finns. Samtidigt finns det inte något system som fångar upp informationen från den enskilde polisen och systematiserar den, något som blivit viktigare i takt med att brotten internationaliseras och blir mer komplexa. Normalt styrs polisarbete av de mål som riksdag och regering satt upp, men problemet har varit att översätta dessa mål till lokalt polisarbete i kommuner och stadsdelar. Ett annat problem har varit hur man ska mäta vad bra polisarbete är, eftersom mått som procent uppklarade brott egentligen inte säger så mycket.

– Det är exempelvis ett litet antal tjuvar som genomför nästan alla inbrott och om man får fast någon av dem för några brott, så är det troligt att de också genomfört flera brott som förblir ouppklarade eftersom man inte kan koppla dem till dessa, säger Kjell Elefalk. I ett sådant sammanhang kanske man har fått fast alla tjuvarna, samtidigt som det finns ett antal ouppklarade brott kvar. Polisen är alltså bättre än tidningsrubrikerna ger sken av.

Medborgarinformation

Tankegången med styrkortet är att i grova drag skaffa sig medborgarinformation och utifrån den försöka öka tryggheten genom att förebygga brott. För det är bara människors upplevelser, hur subjektiva de än må vara, som är det mått man kan ta fasta på när det gäller trygghet och oro. På samma sätt mäter man också polisernas motivation.

Styrkortet består av totalt fyra delar. De redan nämnda medborgarmätningarna och mätningarna av personalens motivation. Dessutom finns en del om arbetsmål och en om resurser där man tar upp frågor som utrustning, bemanning etcetera.

Geografiska mätningar

När det gäller medborgarmätningar har man lagt tyngdpunkten på geografiska mätningar, och har mätt i 150 kommuner genom att tillfråga minst 300 personer i var och en av dem. Det är mätningar som försöker ta reda på vilka ordningsstörningar och faktiska brott som medborgarna utsatts för.

– Men ännu viktigare är att få reda på hur trygga eller otrygga människor känner sig. Jag är övertygad om att man inte kan skilja mellan objektiv eller subjektiv verklighet, eftersom man rädd rädd så är man det, betonar Kjell Elefalk.

Själv är han övertygad att misshandelsbrotten inte ökat under de senaste 25 åren, bara att antalet anmälningar ökar liksom upplevelsen av otrygghet.

Se mönster

Medborgarmätningarna hjälper polisen att få information om någon brottstyp ökar dramatiskt, för när man som polis i sitt dagliga arbete ständigt har kontakt med en rad olika brott är det svårt att se mönster. Det är också förklaringen till varför det tog relativt lång tid innan polisen insåg att rasistbrotten inte var pojkstreck utan att de var mer systematiskt och politiskt influerade.

Mätningarna utmynnar i att mål sätts upp för att åtgärda de problem som medborgarna upplever. Det kan handla om allt från någon vecka till flera år innan de ska vara uppfyllda. Ett typiskt mål kan röra centrumsäkerhet. Så var fallet i Nyköping, där man nu har lyckats få centrum mycket tryggare, efter de första larmen man fick genom medborgarmätningar.

Ser resultatet

Genom upprepade mätningar får polisen reda på om de lyckas med sitt arbete. De får också en bild av hur folk uppfattar att de genomför sitt arbete, eftersom det också tas upp i frågeformuläret.

– Får man mer än 15 procent negativa svar så har polisen problem. Så är fallet i ett tiotal kommuner, exempelvis Överkalix, där det gick så långt att kommunalrådet ville arbeta som polis under sin semester, berättar Kjell Elefalk.

Parallellt med medborgarmätningarna görs personalmotivationsmätningar för att man ska få reda på vad den egna personalen tycker fungerar bra eller mindre bra. Även här sätts mål utifrån mätningarna och kårens egen erfarenhet. Ambitionen är att få alla att att arbeta åt samma håll i organisationen.

– Det en relativt osofistikerad mätning med 23 frågor, men det viktiga är att få igång en diskussion om arbetet, konstaterar Kjell Elefalk.

Flera mål

Genom styrkortet får polisen en rad mål att arbeta mot och möjligheter att mäta om man uppfyller dem. Det är också förklaringen till att många poliser upplever systemet som det bästa de arbetat med. Det är helt enkelt mer verklighetsorienterat än de klassiska finansiella mått som brukar användas som kostnad per brott, tidsåtgång per brott etcetera. Men visst finns problem även med styrkorten då alla mål inte alltid nås. Ett annat problem är att målen ställer högre krav på alla inblandade, inte minst ledningen.

– En del byråkratiskt orienterade personer kanske också tvingas lämna sitt skrivbordet oftare och att vara mer analytisk och intresserad, konstaterar Kjell Elefalk. För några är inte den nya situationen bekväm.

Inte allt

Självklart säger inte uppföljande mätningar allt, eftersom vanliga medborgare inte alltid har en uppfattning om hur en bra utredning ska genomföras. Men här tror Kjell Elefalk ändå att upplevelsen trots allt är det enda intressanta att ta hänsyn till.

– Vi förlitar oss på medborgarnas mognad och intelligens, säger han. Och våra mått tar hänsyn till att man ibland har bristande kunskap om polisarbete.

Han menar vidare att systemet ger det stöd som många poliser behöver i sitt arbete ute på fältet, ett arbete som alltid varit svårt att styra med direktiv.

– Jag tror det är viktigare att polisen gör rätt saker, än att de blir fler även om det också behövs, säger Kjell Elefalk. Och det är viktigt att det skapas nätverk ut i samhället.