Inga produkter i varukorgen.
Prestationsfokus kan försämra förskolans kvalitet
Forskning Endimensionella och ”skolifierade” dokumentationskrav riskerar att förminska värdet av förskolebarns empatiska utveckling, och deras delaktighet. Det visar en ny avhandling vid Uppsala universitet.
"Det kompetenta barnet" är också en omtänksam vän.
Skolverkets läroplan för förskolan har tydliga intentioner. Bland annat ska barnens kreativitet, nyfikenhet och självkänsla stimuleras. Men de dokumentationskrav som dagens förskolepedagoger måste förhålla sig till kan ha motsatt effekt, när fokus hamnar på prestation snarare än omsorg och lärande via lek.
– Barnen ska visa upp vad de kan i form av en prestation. En vanlig dokumentation är exempelvis att alla barn målar samma typ av bild. På grund av GDPR visas inte heller barnens ansikten och känslouttryck i dokumentationen, säger Catarina Wahlgren, som nyligen disputerat med avhandlingen ”En bild säger mer än tusen ord: Barns perspektiv, positioner och påverkansmöjligheter i förskolans dokumentationspraktik”.
Syftet med förskolans dokumentation var initialt att synliggöra lärande och öka barns delaktighet. På senare år har förskollärare upplevt dokumentation som ett krav ovanifrån och syftet har då främst varit uppföljning och utvärdering, som en del av det systematiska kvalitetsarbetet. Enligt Catarina Wahlgren riskerar skiftet att utarma den nordiska förskolekulturen där lek, lärande och omsorg är tätt sammanvävda.
När EU:s dataskyddsförordning GDPR infördes 2018 ändrades förutsättningarna för digital dokumentation. För att kunna följa GDPR och behålla barnens integritet, valde förskolor att anonymisera bilder på barnen.
– Den digitala dokumentationen är inte till för barnen. De har ju inga mobiler och kan inte följa det flödet. När jag har intervjuat förskolebarn har de hellre velat prata om sina vänner och hur man är en bra kompis än att utföra en viss aktivitet, det visar inte de här digitala anonymiserade bilderna, säger hon.
Lösningen skulle kunna vara att återgå till en mer analog dokumentation, för att undvika att verksamheternas omsorgsfokus blir nedprioriterat. Då får barnen möjlighet att själva diskutera kring vad de ser, och kan studera sina egna och varandras känslor på bild.
– Dokumentationen fyller en väldigt viktigt funktion om den skapas med rätt förutsättningar och visar barnens verklighet. De sitter inte åtskilda en och en och målar sorts samma motiv eller löser en särskild uppgift i tur och ordning. De kanske tröstar en kompis som är ledsen eller hittar på en helt egen ny sorts lek, säger Catarina Wahlgren.
Hon skulle gärna se så kallade inventionsstudier, där olika sorters dokumentering testades och utvärderades, som ett nästa steg i forskningen.
– Bland annat tror jag att dokumentationen kan vara ett jättebra verktyg för integration, där barn kan skapa sina egna berättelser kring sin dag och ha möjlighet att berätta det för sina vårdnadshavare som inte har svenska som modersmål.
Fakta
Om studien
I sin avhandling har Catarina Wahlgren analyserat fotodokumentation från fyra förskolor som representerar olika socioekonomiska områden.
I strukturerade samtal med nitton förskolebarn har barnen själva berättat om fotografierna. Catarina Wahlgren ställde frågor som handlade om vem som tagit bilderna och varför, samt vilka bilder som barnen gillade. I övrigt fick de berätta fritt om bilder som de själva valde.
Idén om ”det kompetenta barnet” fokuserar i bilderna på produktion och prestation.
När barnen själva får berätta utifrån bilderna vill de hellre fokusera på egna relationer.
Studiens slutsats är bland annat att barnens delaktighet riskerar att minska genom att deras intressen och de själva osynliggörs i dokumentationen.
