Protokollskrivande hämmar kvinnors karriär

Tänk dig att en arbetsgrupp sitter i ett rum och frågan kommer upp vem som ska utföra en arbetsuppgift som ingen egentligen vill göra.

Alla vrider sig, tittar bort eller säger att ”Jag har tyvärr alldeles för mycket att göra nu, så jag hinner inte”.

Hur män och kvinnor beter sig i sådana här situationer och vad det har för betydelse för karriären har danska Lise Vesterlund, professor i nationalekonomi vid University of Pittsburgh, forskat om.

Befordrande och icke-befordrande uppgifter

Hon visar på ett spektrum av arbetsuppgifter, från sådana som främjar karriären, till de som inte gör det.

Inom industrin är det främst uppgifter som är nära kopplade till att generera intäkter som leder till befordran. Inom universitetsvärlden är det forskning som premieras.

– Men för att organisationer ska fungera behöver också de andra arbetsuppgifterna utföras. På universitetet behöver man också undervisa studenter, och det behöver skrivas anteckningar på möten, säger Lise Vesterlund.

Upprepade tillfällen

Hon har fokuserat på att studera de arbetsuppgifter som inte främjar karriären. Genom experiment har Lise Vesterlund visat att kvinnor oftare anmäler sig som frivilliga när ingen vill ta på sig en arbetsuppgift och att kvinnor kan ta på sig uppgifterna om och om igen. Det handlar inte om att ”Jag tar det den här gången, så får någon annan ta det nästa gång”, utan det blir snarare att ”Jag får väl ta det den här gången också”.

Forskningen ger inget stöd för att kvinnor erbjuder sig att utföra arbetsuppgifterna för att de gillar dem. Snarare verkar det handla om föreställningar om hur kvinnor och män är och borde vara.

– För det är inte så att när det bara är män i ett rum så blir uppgifterna inte utförda, då inser killarna att ”Tjejerna är inte här, då måste jag göra det”.

Mer tacksamt att tillfråga en kvinna

Forskningen visar också att när en chef ber någon utföra en uppgift, så är det oftast en kvinna som tillfrågas. Och det gäller oavsett om chefen är kvinna eller man.

– En anledning är att kvinnor oftare säger ja. Frågar du en man är det 50 procents chans att han säger ja, frågar du en kvinna är chansen 75 procent. Och det går att fråga om och om igen. Så den uppgift som ingen vill göra är det mer troligt att kvinnor gör.

Vad är konsekvenserna av det här?

– När kvinnor gör de här uppgifterna tar det tid och kraft från det som gör att de utvecklas i jobbet. Om mer kvalificerade kvinnor gör de här uppgifterna när det finns mindre kvalificerade män så allokerar vi också resurserna fel.

Läs Lise Vesterlunds råd för hur situationen kan förändras.

Se Lise Vesterlund när hon presenterar studien på ett seminarium ordnat av SNS och IIES. Se hela seminariet på SNS Play.