Retorikens mästare i högform

Retorik är ett ämne från antiken, som efter många århundraden vid universiteten fick dålig klang och till stor del försvann. På senare år har ämnet åter blivit populärt, troligen till stor del därför att vi insett att vi inte kan kommunicera bra via mejl och andra tekniska verktyg.

Retorik och presentationsteknik är dock fortfarande ett eftersatt område i våra utbildningar – eller, för att använda en retorisk fråga, ”Vad är viktigare än att kunna presentera vår kunskap eller argumentera för förändringar och kommunicera på ett övertygande sätt?” Detta gäller lärare, chefer, idrottstränare, politiker och kanske inte minst i den svåraste roll vi har – som förälder.

I boken analyseras flera klassiska tal genom historien ”som verkligen fungerat” ur retorisk synvinkel. Här finns ”recept för framgång lånade från mästerkockar – fullt möjliga att laga till i moderna sammanhang”.

Här finns det klassiska tal där Demostenes talar för Atens oberoende genom krig mot kung Filip av Makedonien. Talet anses så bra att det påstås att kung Filip sagt att ”om jag hade varit med den dagen så hade jag röstat emot mig själv!”. Vi kan studera Selma Lagerlöfs ödmjuka och välformulerade tacktal när hon 1909, som första svensk och första kvinna, fått Nobelpriset i litteratur samt Per-Albin Hanssons klassiska ”folkhemstal” från 1928.

I boken finns Winston Churchills tal 1940 till en skakad nation när Frankrike höll på att kapitulera för Hitler under andra världskriget. Churchill anses ju vara en av moderna historiens främsta retoriker trots att han läspade och stammade. Här kan vi också studera John F Kennedys installationstal 1961 med den klassiska spegelvändningen (“kiasmen”): ”don’t ask what your country can do for you – ask what you can do for your country”, liksom Olof Palmes tal inför USAs bombningar av Vietnam julen 1972, och det tal Carl XVI Gustaf höll till svenska folket vid i januari 2005 efter tsunamikatastrofen med den klassiska formuleringen: ”Tänk om jag, som kungen i sagorna, kunde ställa allt till rätta och sluta berättelsen med att sedan levde de lyckliga i alla sina dagar”.

I dessa och andra tal beskrivs utnyttjandet av olika retoriska verktyg och varje tal avslutas med en ”lärdomsruta”. Talen sätts också in i ett historiskt perspektiv som ökar förståelsen för talen och deras innehåll. Det mest spännande med boken är att hela talen finns återgivna och analyserade ur retorisk synvinkel. Fördelningen över tid illustrerar också den retoriska utvecklingen – eller kanske snarare att retorikens grunder står sig väl över tiden.

Författaren, som också är en känd debattör, lägger ibland till egna värderingar av personen eller andra tal än de som analyseras. Det naggar lite trovärdigheten och vetenskapligheten i kanten.

Boken är mycket intressant, välskriven och lärorik för den retoriskt intresserade. Men om man är mer intresserad av praktiska tips för sin egen retoriska utveckling är författarens klassiker ”Praktisk retorik” en bättre bok.