Rise siktar bortom EU-taxonomin

– Vi är Europas fjärde största forskningsinstitut. Vi är inte bara ackrediterade för provning, kalibrering och verifiering – i en av bolagets källare på västkusten står till exempel Fröken Ur. Dessutom är Rise riksmätplats för längd- och dimensionsmätteknik, säger han för att nämna några exempel på bolagets uppdrag.

Att vara riksmätplats innebär att bolaget tillhandahåller realiseringen av metern och kilot till industri, akademi och samhälle i Sverige.

Som statligt ägt bolag är kraven vad gäller hållbarhet särskilt höga.

– Våra ägare vill ju att vi ska vara föredömliga, säger Fredrik Aldaeus.

”Svårare än tänkt”

Men hur utför forskningsinstitutet sitt arbete med kvalitet och hållbarhet? Aldaeus som ansvarar för båda områden har god insikt. De hör ihop säger han, även om han ibland kan uppleva sina dagar som splittrade.

– Vi är en så stor och spretig verksamhet, så det är mycket stora och små projekt av olika slag att kvalitetssäkra. Men kort sagt kan man säga att vi jobbar tillitsbaserat och ser till att anställa forskare som kan forskningsmetoden och etiken. De bär ett stort ansvar att upprätthålla god kvalitet i sin forskning, och jag skapar goda förutsättningar för dem att göra ett bra arbete.

Och vad gäller hållbarhet jobbar Rise hårt med förbereda sig inför att rapportera enligt CSRD.

– På ett sätt kommer det nästan lägligt, för mycket av det som blir lagkrav jobbar vi redan med att försöka implementera, säger Fredrik Aldaeus.

När han blev hållbarhets- och kvalitetschef hade han också ambitionen att Rise skulle sätta vetenskapligt baserade klimatmål enligt Science Based Targets Initiative (SBTi).

Hur går det med det?

– Det går framåt, men det var svårare än tänkt. Vi är som sagt en stor och spretig verksamhet, och det är svårt att beräkna hur mycket utsläpp som vi som tjänsteföretag genererar.

Regelverket är inte anpassat efter forskningsinstitutets verksamhet, menar Fredrik Aldaeus.

– Vilket egentligen inte är särskilt konstigt. Lagar och regler ska ju var anpassade efter verksamheter som behöver regleras mest, säger han.

Och vad gäller EU-taxonomin lever Rise upp till den, men Aladeus tycker inte att den heller ger en helt rättvisande bild för forskningsaktörer.

– Enligt taxonomin kan det se ut som att vi inte jobbar hållbart, men vi har valt att sätta ribban högre och forska fram lösningar som kommer att vara hållbara på sikt. Men än klassas de inte hållbara enligt lag.

Som yin och yang

Utan kvalitet, ingen hållbarhet och vice versa. Nästan som de vore yin och yang, menar Fredrik Aldaeus. Just vad gäller forskningsinstitutet beskriver han det från tre perspektiv:

1. Kundvärde – Rise måste säkerställa att det som görs ökar kundvärde genom att vara hållbart. Inte bara dagens uttalade behov, utan även framtidens outtalade behov.

– Om vi backar bandet några år så gick snacket till kund ”Vi kan hjälpa er att bli hållbara”, medan hållbarhet numera är en hygienfaktor, säger han.

2. Hållbarhetspåståenden – Något som blivit aktuellt är termerna greenwashing och greenhushing. Rise möter kunder som är rädda för att få sina gröna påståenden granskade, och tystas på grund av det.

– Vi hjälper dem att motverka greenwashing genom att verifiera. Kunder vill ha torrt på fötterna om någon ifrågasätter, säger Fredrik Aldaeus.

3. Kvalitetssäkra hållbarhet – Fredrik Aldaeus menar att kvalitetskompetensen behövs inom hållbarhetsarbetet.

– Man måste kunna jobba systematiskt. Kvalitet och hållbarhet är en förutsättning för varandra, och det behövs mycket samverkan. Där har jag, som både hållbarhets- och kvalitetschef, turen att jag måste samverka med mig själv, säger Aldaeus och skrattar.

Man kan fråga sig hur det kommer sig att samspelet mellan kvalitet och hållbarhet utvecklats så sent om det är så att de skapar förutsättningar för varandra. Enligt Fredrik Aldaeus har det att göra med olika drivkrafter, och att hållbarhet har gått från något visionärt till att vara grundläggande på kort tid, medan kvalitet varit vedertaget i flera årtionden.

Allt i rätt riktning är bra

På Rise fortsätter arbetet mot att agera föredömen för att bidra till hållbar tillväxt i Sverige. Ett mål är bland annat att skicka in vetenskapligt baserade klimatmål före jul.

Med allt detta sagt – Tycker du att tillväxten i Sverige är hållbar?

– Inte tillräckligt. Omställningen går för långsamt. Näringslivet gör vad det kan och går på många sätt i bräschen. Man efterfrågar spelregler och långsiktiga lösningar som rivs upp vart fjärde år. Där måste politikerna ta ansvar. Samtidigt är det inte de som står för majoriteten av utsläppen, utan näringslivet, säger Fredrik Alvaeus.

Under konferensen Arena Hållbarhet talade Gabriel Wikström, nationell samordnare för Agenda 2030, om att Sverige inte kommer att uppnå målen. Han efterfrågade beteendeförändring på individuellt, men främst på samhälleligt plan, och i slutändan minskad konsumtion. Men även om beskedet är negativt är både Gabriel Wikström och Fredrik Alvaeus positiva till riktningen i vilken tillväxten rör sig.

– Även om vi inte skulle nå målen så räknas varje tiondel i rätt riktning. Alla måste vi fortsätta dra vårt strå till stacken.