Så jobbar du evidensinriktat utan att bli bokstavstroende

Dessutom finns det inte alltid en uppsjö av evidensbaserade metoder att tillgå för att hantera problem som uppstår. Det innebär att socialtjänstens praktiker ofta behöver anpassa de metoder de arbetar med, samtidigt som de ofta står helt utan stöd i hur de ska göra anpassningar för att säkerställa att de inte äventyrar metodens kvalitet.

– När man arbetar med evidensbaserade metoder så vill man vara följsam till forskningsmetoden, för när man gör det så äventyrar man inte kvaliteten på interventionen, dels i termer av effektivitet men också jämlikhet och kostnadseffektivetet, säger Emma Hedberg Rundgren.

Teori kontra verklighet

Problemet är att verkligheten ofta skiljer sig från den kontext som metoderna är utvecklade inom. Det kan handla om att man har en klientgrupp som metoden inte är testad på, eller att det kanske inte ens finns en framtagen metod som kan lösa den gruppens problem. Då behöver de anställda ta metoden till en helt ny kontext. Det kan också röra sig om mindre anpassningar för individer som skiljer sig från de personer som tidigare har beforskats.

– Å ena sidan vill man följa forskningen för att inte äventyra kvaliteten, å andra sidan vill man vara anpassningsbar så att inventionen passar kontexten – vilket i själva verket höjer kvaliteten för målgruppen, säger Emma Hedberg Rundgren.

Ett vanligt problem är att man har en annan målgrupp än den som metoden från början är utvecklad och testad för. Emma Hedberg Rundgren lyfter ett exempel där socialsekreterare arbetade mot äldre klienter med instrument som används för att identifiera våld i hemmet. Man märkte att verktyget inte var optimalt, då det finns särskilda utmaningar inom den gruppen jämfört med övriga populationen.

– De här instrumenten är validerade och fungerar bra på normalpopulationen. För äldre klienter kan det finnas en annan typ av stigma och det finns också en ökad förekomst av kognitiva utmaningar för den här gruppen. Det innebär att man kan behöva anpassa frågorna och att man kanske inte kan dela ut en enkät till dem, säger hon.

Hur kommer man då till rätta med den här typen av dilemma? Genom att göra genomtänkta anpassningar av de metoder man använder. I “The adaptation and fidelity tool to support social service practitioners in balancing fidelity and adaptations” beskriver Emma Hedberg Rundgren med forskarkolleger hur de gick tillväga för att skapa möjligheter för detta. I korthet gick undersökningen ut på att skapa två utbildningstillfällen med yrkesverksamma inom socialtjänsten (103 personer från 19 verksamheter) en chef med två till fyra medarbetare.

Upptäckte brister

Under träffarna hanterade deltagarna ett case från den egna verksamheten, det vill säga en metod som de själva planerade implementera för tillfället – och som de ville få stöd i hur de skulle hantera följsamhet till och anpassningar av metoden.

Först fick deltagarna bestämma vad de ville uppnå med interventionen och olika fallgropar som man ville undvika. Deltagarna fick också tydligt definiera hur uppföljningen skulle gå till.

Efter det fick de förankra vad de ville uppnå för förändring hos kollegerna hemma på verksamheten. På den andra träffen fick man jämföra vad man själv ville uppnå genom en interversion med vad originalversionen av den evidensbaserade metoden skulle åstadkomma. Forskarna fann att praktikernas mål ofta var fler än de som fanns i den beforskade originalversionen.

– Som exempel var det kanske inte bara att upptäcka våld i nära relationer, utan också att de ville bli mer bekväma med att tala om våld internt inom organisationen. De breddade alltså målen, säger hon.

Förebygger dissonans

Den största vinsten med den här typen av metod är att man synliggör både skillnader i sammanhang och mål mellan den ursprungliga användningen av metoder som finns att tillgå och det sammanhang och de mål som verksamheten har satt upp. Detta underlättar arbetet med att identifiera vad i metoden som behöver anpassas och erbjuder goda förutsättningar för att hitta balans mellan följsamhet och anpassningar, förklarar Emma Hedberg Rundgren.

– Utbildningsinsatsen är testad inom socialtjänsten, men jag tänker att det här arbetssättet kan användas inom alla yrken där man använder evidensbaserade metoder – för det är ganska generella frågor som man ställer sig: vad vill vi uppnå, hur vet vi att vi är på väg dit, vad är skillnaden mellan den ursprungliga metoden och vår nuvarande kontext. Då kan man också bestämma vad man vill behålla och vad som behöver vi anpassas, avslutar hon.