Så kan internrevisionen bli ett kraftfullt förbättringsverktyg

Hur tycker du internrevisionerna fungerar rent praktiskt – finns det utrymme för förbättringar i förbättringsarbetet?

– Internrevisionsfunktionerna fungerar överlag bra i många företag och organisationer. En del fungerar utmärkt, medan andra kan behöva lyfta sig. Ett generellt förbättringsområde gäller förmågan att ännu bättre kunna förstå och använda teknologi för att kunna leverera rådgivning och granskning på ett smartare och mer ekonomiskt fördelaktigt sätt.

I din bok pekar du på hur fokus i internrevisionerna förändrats. Vad innebär det?

– Historiskt sett har så kallade hårda kunskaper och färdigheter, som revisionsmetodik och standarder, präglat internrevisionerna. Detta är i sin ordning och dessa kompetenser är nödvändiga för att kunna praktisera internrevision på ett professionellt sätt. Samtidigt tycks mjuka kunskaper och färdigheter bli allt viktigare. Det handlar primärt om samarbetsförmåga, kunna bygga förtroendefulla relationer, förmåga till ständigt och aktivt lärande samt att kunna kommunicera effektivt med kunder och intressenter.

Vad beror den här förändringen på?

– Min uppfattning är att det har koppling till ett allt mer komplext samhälle och näringsliv, men också ökande krav från uppdragsgivare och intressenter. Trots all digitalisering tycks mänskliga kompetenser, talanger och förmågor bli allt viktigare till följd av ökat tvärfunktionellt arbete samt att det mesta som åstadkoms i dag sker genom samarbete.

Vilka nya kompetenskrav ställer det på internrevisorerna?

– Det mest grundläggande handlar om att ständigt och aktivt kunna lära och vidareutveckla sin kompetens. Den höga förändringshastigheten gör att man hela tiden måste slipa på sina färdigheter; detta gäller alla och inte bara revisorer. Utöver det gäller det att kunna kommunicera effektivt i tal och skrift samt genom sitt kroppsspråk.

– Revisorn måste kunna bygga tillit och förtroende, samarbeta med kunder, kollegor och intressenter på ett bra sätt. Även förmågan att leda sig själv och andra är avgörande för att kunna vara en bra förebild. Slutligen är det viktigt att kunna hantera motstridiga agendor och uppfattningar i syfte att finna gemensam mark och konstruktiva lösningar. Klarar man detta och mer därtill blir man en bra business partner till verksamheten.

I boken lyfter du fram några pusselbitar för att internrevisorerna ska kunna kommunicera och agera för förändring. Vilka är dina viktigaste slutsatser och råd?

– För det första att internrevision och kompetensutveckling är en process och inte en enskild händelse. Det krävs ständigt arbete, där man som revisor löpande reflekterar kring sina egna förmågor – vad som fungerar bra och vad som kan förbättras. För det andra att man bör använda sig av förebilder och andra duktiga människor som kan hjälpa en med att bli bättre. För det tredje att man bör adressera även mjuka kunskaper och färdigheter inom ramen för sin kompetensutvecklingsplan vid sidan av traditionella hårda kunskaper. För det fjärde att man kontinuerligt kan söka återkoppling från kunder och intressenter på sina prestationer, även när det gäller mjuka delar som kommunikation, samarbete och lyhördhet. För det femte – internrevision handlar i slutändan om att åstadkomma förändring. Att skriva rapporter och ge råd är viktigt, men slutmålet är alltid att få organisationen att förflytta sig i positiv riktning.