Inga produkter i varukorgen.
Så skyddar du din verksamhet från möjliggörare av kriminalitet
Verksamhetsutveckling Anställda som hjälper kriminella nätverk är mycket eftertraktade för nätverken, det visar en ny studie från BRÅ. Kvalitetsmagasinet har pratat med en av författarna till rapporten om hur fenomenet kan förebyggas.
Foto: Stockadobe
Det kan vara släkt och vänner till de kriminella, eller personer som inte ens är medvetna om att de fyller en informativ funktion för de kriminella nätverken. En möjliggörare är helt enkelt en person som via sin anställning eller sitt uppdrag inom kommunal, statlig eller privat sektor hjälper kriminella nätverk.
Det är vanligast att möjliggöraren kontaktas och tränas upp under anställningstiden, men det förekommer också att möjliggörare placeras på en strategiskt vald plats av nätverket. Även om det inte är ett utbrett fenomen är möjliggörarna svåra att upptäcka, därför kan mörkertalet vara stort, förklarar Karolina Hurve, utredare på Enheten för forskning om ekonomisk och organiserad brottslighet på Brottsförebyggande rådet, BRÅ.
Men det finns sätt att motverka att så sker i den egna verksamheten.
– Först och främst är det viktigt att göra sig en tydlig bild av vilken typ av information och kunskaper som skulle kunna tänkas vara attraktiv för den här typen av grupper. Riskanalyser görs ju redan inom alla verksamheter, och då kan man se detta som en påbyggnad av existerande analys. Sedan är det väldigt viktigt att se över rapporteringsrutinerna – att de är enkla att följa för alla anställda, säger hon.
Enligt Karolina Hurve är det svårt att identifiera de personer som aktivt läcker information.
– Ofta känner man bara att något inte stämmer, men det kan vara svårt att sätta fingret på vad det är. Därför är kulturen avgörande för att den här typen av problem ska komma ut i ljuset. Det måste vara en tillåtande kultur där det ska vara okej att lufta oro internt. Ett stort mått av psykologisk trygghet, säger hon.
Samtidigt ska det inte finnas en känsla av bevakning och misstänksamhet inom verksamheten, som att alla anställda är potentiella medhjälpare.
– Den typen av stämning skapar illojalitet, så det är kontraproduktivt. Men i en frisk arbetskultur lär människor känna varandra bättre, transparensen ökar och då blir det också lättare att upptäcka om någon beter sig avvikande eller börjar bryta mot regelverk och policys till exempel.
Enligt Karolina Hurve är ett vanligt missförstånd kring att mer omfattande bakgrundskontroller löser problemet.
– Det är visserligen bra med en gedigen referenskontroll, men det kan också vara nödvändigt att våga ställa lite vassare frågor under anställningsintervjuer. Så länge man är tydlig med syftet, att man gör det för verksamheten och samhällets bästa, så är det inga konstigheter i att ta reda på var människor står, avslutar hon.
