Samverkan och nätverk mellan organisationer blir allt vanligare och återkommer numera som viktiga ledord i många verksamheters utformning och inriktning. Men att jobba i samverkansprojekt har visat sig vara svårt. En studie från Luleå tekniska universitet visar att samverkansprojekt endast i begränsad utsträckning fungerat som arenor för verksamhetsutveckling. Dessutom har frågan om legitimitet och långsiktig kontinuitet i samverkan en förmåga att bli svårhanterbar.
– Resultaten visar att samverkan ofta tenderar att bli en isolerad företeelse där få personalgrupper inom moderorganisationerna är involverade. Bristen på verktyg för resultatuppföljning, informations- och kunskapsspridning samt ett strategiskt stöd från chefer, gör att kopplingarna mellan grupperna av handläggare och personalkonsulenter och ordinarie verksamhet över tid blir svaga, säger Johan Hörnemalm som studerat samverkansprojekt i sin avhandling.
I avhandlingen Samverkan är ett magiskt ord – motstridiga ambitioner och ideal i nätverksorganisering analyserar Johan Hörnemalm fem olika samverkans-konstellationer; tre samverkansprojekt mellan myndigheter och två arbetsgivarnätverk. Samtliga dessa konstellationer har initierats i Norrbottens län för att utveckla och främja rehabiliteringsarbete.